labyrinter

Tomorrow, dear fellows, börjar alltså Freja, alltså jag, andra ring. !!!

Så hur känns detta? Åh vilka blandade känslor. På ett sätt ska det bli så fantastiskt skönt att slippa behöva tänka på ingenting särskilt och istället fylla dagarna med skrynkliga papper, kunskap och inte minst lite socialt liv. Å andra sidan, ju längre jag tänker på skolan, desto fler elaka minnen kommer upp. Freja och underliga klasskamrater i biblioteket. Freja och underliga klasskamrater försöker göra ett grupparbete. Freja och underliga klasskamrater upptäcker att internet inte fungerar på någon av datorerna. Freja upptäcker att ingen av de underliga klasskamraterna förstår sig på powerpoint. Freja inser att det kanske är tur att de underliga klasskamraterna inte gör powerpointen, eftersom de ändå bara särskriver i rubrikerna (Skogens Eko System, Gran Barr, Stats Skick osv)

Men jo, jag ser nog fram emot skolan ändå, med alla rutiner man plötsligt får och allt annat det nu innebär. Jag kommer kunna gymma igen eftersom jag ändå är inne i stan osv.

Ja! Pusshej ! (börjar inte förrän 12 imorgon...NICE.....!!!!)

Fast egentligen har jag varit hemma länge. Beror självklart på vad man menar med länge, men idag är det onsdag, vad jag vet i alla fall, och i lördags kom jag hem. Anledningen till att jag inte sagt hej alla bloglovers förrän nu, vet jag inte själv. Mest kanske för att jag sagt hejdå och då skulle det kännas futtigt att uppdatera så fort jag nådde internet bara för att sedan vara frånvarande i flera dagar igen. Ett annat skäl till att jag inte skrivit än är att om jag hade skrivit i lördags hade ni trott att jag var suicidal, om jag hade skrivit i söndags hade jag varit suicidal, och sedan dess har jag helt enkelt inte haft något bra bloggstoff alls i min lilla förkrympta hjärna.

Jag skulle kunna berätta om min lägervecka, men vet inte om mina ord alls skulle kunna beskriva hur fantastiskt det var. Vi åt mycket kakor. Vi gick flera mil. Vi badade. Vi tyckte om varandra. Skrattade. Var intima. Sjöng. Lekte. Skrek. Längtade hem. Önskade att det aldrig skulle ta slut. Sen tog det slut och vi åkte hem. Another year to go!

Dagen för hemkomsten var en sorgens dag. Jag var så olycklig, förvirrad, vilsen. Var var jag? Vem är jag? Hur kan så mycket ske på en vecka på en plats, medan det knappt förändras någonting på en annan? Är mitt liv i själva verket en VHS-film? Får jag byta kassett, byta en stund bara? Ska jag fly landet? Ska jag skaffa proteser? Ska jag måla mina tånaglar? Ska jag fortsätta dra bort mina katters fästingar med fingrarna? Är jag äcklig? Har min pappa snygga ben? Hur botar man bortskämdhet? Har jag cancer?

Alla dessa frågor och ännu fler möjliga svar. 1 x 2-alternativ räcker inte. JA, NEJ, KANSKE, möjligtvis, antagligen, uppenbarligen, högst troligt, ibland är frågan svaret och ibland är inget svar också ett svar. De svaren passar på ja och nej-frågor, men på andra intressanta funderingar måste svaret vara: genom att äta kärnfria vindruvor eller genom att mäta hjärnfria intelligenshoror. Ibland är dess motsats samma sak och dess synonym lögn. Lögnen är verklighet och verkligheten är anpassningsbar. Anpassningsbar kan betyda flexibel eller elastisk, vilket kan betyda gummiband. Cirkeln sluts och där har vi kommit tillbaka till ett objekt som bara används för att knyta ihop ihop fryspåsar med högrev, hålla undan håret från ansiktet eller för att en illvillig idiot ska kunna skjuta ihjäl myggor. På så sätt är allt bara meningslösheter. Menings-lösheter eller mening-slösheter. På nätterna drömmer jag om ryggmärg och voldemort. På dagarna ingenting alls.

Och glöm inte kära vänner, jag är en konstnär. Skärmen är en målarduk och tangentbordet en palett. Mina fingrar har penselborst och ibland får jag färg i ansiktet. Dessutom har jag nya skor.

Håller på att packa. Detta är lite heligt för mig, som en cermoni.

• Först förbereder jag mig i flera dagar på att jag ska packa.
• Under tiden ser jag till att stöka ner mitt rum så mycket som möjligt så det ska bli omöjligt att just; packa.
• Sedan bestämmer jag mig för en dag jag ska packa, och vilken tid jag ska börja.
• När dagen är kommen letar jag upp en trevlig skrivbok, massa färgglada pennor och en skön stol (tex min kanotstol) och skriver en packningslista där olika kategorier får olika färg. Kläder kanske får lila i rubriken, och skor kulspetsblått.
• Nu kanske ni tror att jag börjar packa. Då tror ni fel. Det är nu jag hämtar en väska att packa i!
• Men nu då? Ska jag börja nu? Nej! Nu bäddar jag sängen så jag kan lägga allting däri
• Sedan hämtar jag påsar att packa ner allt som jag ska packa i väskan (om man skulle ramla ner i vatten eller så)
• Efter det måste jag ta en vattenpaus.
• Nu gör jag vad jag kallar för ett packningsutkast! Det betyder att jag tittar på alla saker jag ska packa ner. Exempelvis; jag går ner i köket och tittar på en diskhandduk. Eller; Jag går in i garderoben och tittar på en tjocktröja. Eller vad som hände mig förut; jag tänkte titta på en tjocktröja men hittade den inte med blicken! Så den måste jag leta upp. Genom detta utkast hur som helst, får jag koll på vad jag måste göra.
• Sedan städar jag mitt rum och lämner de kläder jag ska ha med mig utanför gardeborden.
• Nu dricker jag kaffe! Och tar två tuggummin för jag har hört att det höjer hjärnkapaciteten med 10% . Det tackar man inte nej till!
• Efter det sätter jag en go spellista på sporre.
• Det kan hända att jag tar en facebookpaus här. Ev. googlar jag på "packlista sommarläger" eller "nördig scout" för att se om jag glömt någonting på min egen. (nu exempelvis märkte jag att jag glömt skriva ner "kniv" och "liggunderlag")
• Sen måste jag fixa håret.
• Nu börjar jag komma igång! Jag har till och med testat 4 par shorts och bestämt mig för att ta med hälften av dem. Okej. Två plagg redo att åka ner i väskan!

Det är ungefär så långt jag kommit idag..jag har hållt på i ca. 4 timmar vid det här laget. Så jag har med andra ord inte så mycket kvar! Jag ska bara..packa! Alltså hämta allt jag ska ha med mig, prova allting så att det passar, komma på om jag glömt någonting, sätta ner det i plastpåsar, mosa ner i ryggsäcken, fästa på sovsäcken, hitta ett finurligt sätt att fästa min älskade stol på axelbanden eller höftbältet kanske <3 (sen självklart ta loss stolen igen eftersom jag behöver den när jag dricker mitt kvällste sen) (och om jag ev. ser på en film) (jag sitter jämt i den<3)

Men som sagt, innan jag ser på film, måste jag bara bli klar.. Jaja, hufvudsaken är att man känner harmoni vafan!

Idag har jag slagit in paket. Fantastiskt.

Nu ska jag berätta om min dag. Den började med ett intressant uppvaknande i form av att radion gick på samtidigt som min mobil började ringa samtidigt som det blåste så mycket i mitt rum att gardinerna flög omkring i hela rummet och framförallt i mitt ansikte. Hela ögonblicket fyllde mig med livslust, så mycket livslust att ajg bestämde mig för att inte vara förkyld längre och gå upp ur sängen som en ny person. Jag avgjorde att mitt halsont var inbillning, min hufvudvärk var pga av kaffebrist och att min nästäppa var påhittad. Helt enkelt, jag friskförklarade mig själv och reste mig upp, bara för att falla ihop på en hög av golvet av mensvärk.

Ni förstår min bitterhet. Efter att ha varit helt invalidiserad i en vecka pga sjukdom och sen äntligen bli frisk BARA FÖR ATT ISTÄLLET FÅ NÅGON JÄVLA HORMONRUBBNING????

Alltså. Jag låg i en smärtohög på golvet och tyckte väldigt synd om mig själv. Min livskraft jag känt för bara några sekunder sedan, var bortblåst och ersatt med kvinnobesvär. Till råga på allt var mitt hår nytvättat, så när jag till slut reste mig igen och såg mig i spegeln tittade en jävligt slickad katt tillbaka på mig. En äcklig katt med len lugg åt fel håll, oplattade, nybadade kindlockar och några konstiag fjongar som stod ut i nacken, PLUS att min nytvättade frisyr är helt platt på hjässan! Summa sumarum, jag såg sinnessjuk ut.

Förstår inte heller när jag började få lockigt hår vid tinningarna. Om jag låter det växa några centimeter till kommer jag se ut som en ortodox jude! Plus att mina ögonbryn grott igen under sommarlovet! Varför skulle jag hålla dem i trim när jag ändå bara är hemma och har feber? Eller sa jag dem? Jag menade det! Förstår ni att jag har sådana besvär med ögonbrynet att jag måste dela det? I TRE DELAR? Hehe skoja, två delar såklart.

Nu har jag inte berättat klart om min dag. Nu har jag berättat klart om mitt uppvaknande. Trots att dagen började förfärligt dåligt tänkte jag inte låta det knäcka mig. Jag gör som Grynet och TAR INGEN SKIT! INTE ENS FRÅN SPEGELN! Jag bestämde mig för att jag är en PIGG, STARK OCH SJÄLVSTÄNDIG KVINNA och orkade till och med göra en smoothie till frukost. Och rostade bröd. Och malde massa svartpeppar att ha på brödet. Det var gott, och jag var mätt. En timma senare åt jag middag. Varför går mina föräldrar upp halv sex på morgonen? Vill de vara middagshungriga innan lunch redan? Vill de bryta normen? Vill de vara brytare av en helt vettig tradition och äta middag på förmiddagen istället för vid middagstid!?!?!?? Ja, de vill de uppenbarligen. Så jag åt middag till brunch och klockan två, efter timmar av hårt abete, åt jag pizza. Massa pizza. Sedan arbetade jag ännu hårdare till klockan 4.

För vid klockan 4 just, tog jag alla mina finaste papper, tyger, snören, pärlor, pälsbitar, kartonger, pysselsaker helt enkelt, och slog mig ner får att slå in presenter. Som alltid när jag gör det, hamnade jag i trans och nästa gång jag såg på klockan var den 6. Och där satt jag med fyra fantastiska paket! Det är nog det enda jag egentligen är bra på här i världen. Slå in paket och och dra bort fästingar från mina katter. De är antagligen mina kall. Jag borde viga mitt liv åt det! Inte förrän alla paket är inslagna och alla fästingar bortplockade kan jag dö i frid! Nu är klockan 9 och jag minns inte alls vad jag har gjort de senaste 3 timmarna, så jag antar att jag suttit vid datorn. Glamouröst.

Att läsa bra bloggar fyller mig med total jävla hopplöshet. 12-åringar med canon kit-objektiv som fotar mästerligt, människor i min ålder som har det mycket roligare än jag, som har häftiga vänner och verkar leva livet, tjejer födda -93 som skriver saker jag aldrig tänkt på, högstadieflickors ord som berör mig, ALLT DETTA GÖR ATT AJG FÅR PANIK. alla är redan mycket bättre än mig! och de blir bättre! om några år är de berömda, och den enda rollen jag har i det hela är att jag konsumerar deras verk! jag vill kunna berätta "jag var en fantastiskt lovande och framstående talang redan vid 16 års ålder" men nu fyller jag sjutton om några månader och har ännu inte lyckats med något förutom att vara pubertetsdeppig! kan jag inte bara få vara bäst PUNKT ? screw konkurrensen, jag vill ha monopol på att skriva, fota, skapa, vara intellektuell, vara grym, hata världen, tänka, bli beundrad och framför allt vill jag ha monopol på mig själv. tack!

(idag)

• har jag mest låtit åskvindarna virvla in genom fönstret i mitt rum som jag sitter vid och blåsa ur all sjukdomsluft,
• hört den blanda sig med radiobrus två minuter och en blixts elavbrott bort,
• sett hur strömmen kommit tillbaka och letat efterthe notebook men hittade bara gamla skivor inuti ett hemmatejpat papperskuvert med fyrans handstil på: skivor.
• jag har försökt mig på att mörda illasinnade flugor som känns som kattungesnosar på benen och fötterna och armarna och överallt.
• fascinerats över färgen på mitt snor
• sett katter som undflyr regnet och haglet under ett stort träd
• febrat sönder under ett badlakan ute på en pir och svalkat bort sjukdomskänslan med sjövatten
• gråtit över vår ohållbara situation
• läst "hundra år av ensamhet" och antecknat ord därifrån som berör mig
• lyssnat på patti smith
• funderat på varför scissor sisters valt ett robert mapplethorpfotografi som omslag till singeln "fire with fire" (den gör sig itne förtjänt av det.)
• jämfört do you trust your friends med set yourself on fire och kommit fram till att jag tycker bättre om den förstnämnda.
• tagit på mig en fin vit klänning som jag bara kan ha hemma eftersom den visar mina underkläder för allmänheten annars,
• tänkt på att jag var också konstigast i min särklass.
• läst i en bok på franska

bortsett från att jag egentligen inte har gjort något nyttigt och att hälften av det gjorde jag igår natt efter kl. 12 (alltså tekniskt sett idag men ändå igår enligt min kroppsklocka) var det en ganska produktiv dag. den känns fridfull, snäll och harmonisk. visserligen har jag inte gjort någon glad, förutom wancetti när jag gav honom kattmat, men. jag är sjuk och är i min fulla rätt till isolering.

Satinblänkande mardrömsturkost slemmigt manteltänkande
piggar glest uppradade som ett fullbordat kalhygge
fläckar utan ingenting med allt
att lackera hjärnsubstans med korta ord utan mening
bokstavsmelodier utan syfte
raspa fram med rivjärn ur strupsår
varande uppfläkningar som förtvivlat pumpar ur sig den sista tankesaften
mindre koncentrerad för varje värmesvall
kanske att det ändå finns något värt att ta till vara på i svamlet

jag tror man håller på att bli vuxen om man inte längre bryr sig om vilken färg man tar på sugröret och inte alls tänker på att ljusrosa inte passar bra till orange apelsinjuice
att man ens dricker apelsinjuice med sugrör bara för att det inte ska fräta på tänderna är ett vuxenhetstecken i sig.

vi kan lova varandra saker ingen av oss kommer hålla i all oändlighet om du vill
i obey

Jag vet inte om det bara är jag som känner en viss prestationsångest inför sommaren, eller om det är ett utbrett fenomen. Så många förväntningar som byggts upp under detta särdeles fruktansvärda vinterhalvår, står nu i begrepp att bli uppfyllda. Hoppas jag. Men det är så många saker jag vill göra att jag blir helt lamslagen och bara sover och klipper gräset istället.

Nu ska jag skriva en lista på saker som jag bestämt mig för att göra under sommaren:

• Åka till Göteborg
• Åka omkring på öarna på Västkusten
• Ta fritidskortet och besöka varenda ställe som finns i Västra Götaland
• Ha en exotisk sommarförälskelse
• Bada jämt med mina vänner
• Festa JÄRNET
• Träna
• Hjälpa mamma och pappa bygga kök
• Klippa gräset
• Städa mitt rum
• Läsa en massa intressanta böcker
• Bilda mig
• Bättra på min franska
• Bli brun på magen
• Få hård hud under fötterna så jag kan springa över barfota över gruset
• Gå på emmaboda
• Gå upp tidigt på morgonen
• Dricka öl på en strand/i en park/kring en brasa med kul folk
• Var uppe till jättesent på natten och ha på sig jättetjocka tröjor och klaga över myggen
• Tälta
• Få långt hår
• Gå på Hemmaboda

Hittills har jag haft nästintill utegångsförbud i två veckor, klippt håret kortare, fått bonnabränna, klippt gräset, målat väggar, tränat två gånger, läst 1 bok, Varit med vänner 3 gånger, festat två gånger, gått upp tidigt 0 gånger, åtminstone KÖPT fritidskort, haft chans till sommarförälskelse tre gånger men inte funnit det tillräckligt exotiskt eller tillräckligt intressant för att det skulle bli en bra film och struntat i det, jag har bara fått två myggbett, badat 4 gånger, täckt över det stökiga i mitt rum med ett 2.5 m brett överkast, osv.

Därför är jag hemskt stressad! Så mycket kvar att göra. Jag kommer aldrig hinna med allt. Hela arrangemanget försvåras av att jag lider av samvetskval mot mina föräldrar som måste vara ensamma hemma om jag inte är hemma. Eftersom min bror bara sitter inne i sitt rum och spelar wow kan inte han helelr sällskapa med dem. Eller inte för att de egentligen behöver sällskap, de behöver arbetshjälp. Det finns så mycket att göra när man äger 4 byggnader, varav en är en butik, en saknar kök, en behöver totalrenoveras och en har massa ogräs runt omkring sig. Dessutom, finns det ungefär lika mycket gräs mellan dessa, kanske motsvarande tre fotbollsplaner, vilka växer ungefär lika fort som en leopard springer. DÄFÖR BORDE JAG VERKLIGEN VARA HEMMA, GÅ UPP TIDIGT PÅ MORGONEN, RENOVERA FÖNSTER, MÅLA LISTER, TA HAND OM LEVERANSER, MATA KATTERNA, TÖMMA DISKMASKINEN, STÄDA, KLIPPA GRÄSET, BLI AV MED DEN ENORMA TACKSAMHETSSKULD JAG KÄNNER INFÖR MINA FÖRÄLDRAR SOM SKÄMMER BORT MIG SÅ TOTALT.

Överhufvudtaget borde jag vara hemskt tacksam att jag ens får lov att arbeta på våra ägor. Det är inte alla människor här i världen som får chansen att känna sig behövd, och därför skall jag vara mycket nöjd med min tillvaro.

Jag är inte helt säker på hur jag ska få den här sommaren att gå ihop. Den har redan börjat och vandrat iväg alldeles för långt. Det är också oroande att jag ens funderar på det här och inte bara lever i nuet och är alla, inklusive mig själv, till lags samtidigt. Men som alltid, försöker jag planera mitt liv ungefär 40 år i förtid, in i minsta detalj så att det skulle passa bra att skriva om i en bok. Klart jag får prestationsångest! Livet är aldrig så spännande som i en bok. Men ändå, så fort som jag varit med om något börjar jag formulera händelsen i ett nummerlöst kapitel i boken om mig själv. Även innan något har hänt, planerar jag vad som ska hända bara för att det skulle bli ett intressant sammanträffande med något som jag kan hitta på har hänt i förrförra kapitlet. Oftast blir det som jag planerat, men inte alltid, och då har jag slösat bort min tid på något helt ointressant, helt fruktansvärt tråkigt att skriva om, någonting inte värt att nämna när man om 50 år sitter och berättar om sin fantastiskt intressanta uppväxt som format den person man är den dagen, sittandes med pipa och enormt stor hatt i en spännande stol omgiven av kulturella personer alla med olika grad av psykiska problem, där man själv förstås har haft det som värst i livet bortsett från de stunder man smugit iväg med sin älskare, likt Bonnie and Clyde, och för ett ögonblick sett ljuset i den mörka, tragiska grotta man kallar sitt liv.

Precis så vill jag att det ska vara. Det problematiska i den framtidsvisionen är dock att jag inte har några egentliga problem att problematisera, att jag faktiskt har ett ganska fint liv där jag måste inbilla mig psykiska åkommor tills jag får dem på riktigt för att överhufvudtaget ha något att skriva om. Exempel på saker jag intalat mig själv att känna tills jag inte vet skillnaden på fantasi och verklighet är:

• Förälskelse
• Lycka
• Dödsfall
• Manodepressivitet
• ADHD
• Sinnesförvirring
• Långa tånaglar
• Rebellism
• Intellektualitet
• Att jag skulle vara poetisk

Den ständiga frågan. Det jag alltid återkommer till. ÄR NÅGOT AV DETTA SANT? ÄR JAG KÄR? ÄR JAG DEPRIMERAD? HAR JAG LÅNGA TÅNAGLAR? ÄR JAG SMART? KAN JAG SKRIVA? KAN JAG INTALA MIG ATT JAG ÄR GRYM OCH TRO PÅ DET SÅ HÅRT ATT JAG FAKTISKT BLIR DET? ELLER ÄR JAG EN SÅDAN BRA SKÅDESPELERSKA ATT INGEN VET NÄR JAG SPELAR, ALLRA MINST JAG SJÄLV?

Är jag mitt sanna jag när sitter under köksbordet och drar bort hud från tårna och nynner för mig själv, eller är det i själva verket den riktiga Freja som kommer fram under alkoholens inverkan, eller när jag driver alla runtomrking mig till vanvett genom att aldrig sluta prata om oväsensligheter, vitsa och skoja som en sinnessjuk, pensionerad komiker, eller är det jag som är jag när jag förstrött står och sminkar mig av ingen anledning alls bara för att slippa göra saker jag egentligen behöver?

Nu handlar det här inte alls om sommaren längre, utan om mig själv, precis som allt annat jag någonsin tänker på. Jävla skit.

fyller upp håligheterna i tiden med andra
de kan hålla tankarna borta från dig
de målar mig med pastellkritor
brer smör över mig
häller olja på hjärnan
så att din vattenfärg inte fäster
så att du bara är som små droppar på ytan
över min nu så ogenomträngliga hud
du är pärlor över mitt regnbågsskinn

Ni vet sådana där kvällar
som inte gör mycket mer ljud ifrån sig än tangenternas knapprande och tånaglarnas brus
skärande mp3filer
ibland VILL MAN INTE VILL MAN INTE VÄGRAR MAN ATT VARA DÄR
men något segt jävla klister håller lekamen kvar vid ingenting
vid obildningens käftar och sorgsamhetens andedräkt andas fast en tills ingentings hjärta förbannat och febrilt pulserar mot oläkt kött

för att man är så ENSAM OKEJ

så vad man kan göra åt det

är

mitt recept på KONSTGJORD GLÄDJE

för vad ska man hämta den äkta känslan från om det inte finns en plastkänsla där att kopiera från? och vad är glädje egentligen förutom hormoner och syre och feromoner

nu ska jag berätta

FÖRBEREDELSER:
Det vackraste silkestyg att slingra sig kring dina vader, det mjukaste bomull eller det som ligger närmast i högen på golvet
eller ingenting alls

solglasögon för att ingen ska se om du riktar ögonen mot molnen
mot asfalten
eller inåt i huvudet

se till att dina vänner har samma mobiloperatör som du
så att ni kan samtala utan besvärliga räkningar i efterhand
eller ta med ipoden
något bara
för att fylla öronen

snöra ihop fötterna i någon form av sko
något med sula
eller använd din egen att gå på istället

SJÄLVA MOMENTET:

för att det här ska fungera behövs utomhusluft
det räcker inte att du öppnar fönstret eller går ut på balkongen
det räcker inte att se röken virvla mot de sista solstrålarna eller hur utandingsluften blir ett med kvällsdimman
sålänge du inte ser det

utanför huset, lägenheten, HEMMET !!!!

gå

gå

gå

ut i skogen
ut i vädret
på gatan
på trottoaren
varsomhelst

låt endorfinshormoner ersätta pubertetshormoner

GÖR NÅGOT FÖRBJUDET
klätta över ett stängsel. över taggtråd. gå över en åker. in på förbjudet område. kissa på en parkering. sparka sönder en soptunna. döda en insekt. spotta på en bil. gå igenom en lycklig familjs trädgård.

höj volymen tills dina trumhinnor spricker och krackelerar och så att kanske några ord gror längs din hörselgång och kanske att någonting tränger igenom DET JÄVLA MÖRKRET OCH KRYPER TILL EN HARMONIBOLL MELLAN HJÄRNSLANGARNA. SPRÄNG DITT HUVUD

SKRIK SÅ ATT BLODÅDRORNA BLIR FRAMTRÄDANDE PÅ HALSEN

sjung
sjung med i alla låtar du kan

spring så att mjölksyran fräter sönder alla tankar förutom överlevnad

töm.hjärnan.på.oväsentligheter.släng.ut.ALLT.JÄVLA.BULLSHIT.


ibland är det det enda som funkar.

sen när man kommit hem från sin ångestrunda kan man tex dricka en kopp te eller ta en banan. ringa en kompis eller göra 100 situps på golvet eller klappa sin katt. ladda upp bilder på facebook eller tänka på flera killar samtidigt. det är lite lättare med svett i hårfästet, sönderskavda muskelfibrer och andan i halsen.

EFTERORD:

Jag vill tacka min familj, mina katter och mina färgglada strumpor. Ett särskilt tack till mina vänner, musiken och mensskydd. HORMONER, FUCK U och tacka vet jag mina förfäder för trevliga traditioner såom SILL OCH POTATIS. FÖR DET TYCKER JAG ÄR HEMSKT GOTT. Jag vill tacka min impulskontroll även om den sviker mig ibland, mina klasskamrater för att ni är lojala och snygga killar och tjejer för att ni håller min fitta våt.

Oj. Vulgärt värre! Nu ska jag genast sluta skriva innan jag förlorar mig i obsceniteter.

Idag vid tiden för ceremonin stod jag och ganska försiktigt målade mina ögonfransar. Jag funderade på om det verkligen var värt att gå från mitt vackra badrum ner till tv-rummet för att bänka mig vid något jag egentligen inte bryr mig särdeles mycket om. Men en liten röst sa i mitt hufvud att: "Nej, något sådant här sker ju inte varje dag, kanske är det det enda kungliga bröllop under hela din livstid, så pallra dig till tv:n!" Så jag drog ett sista tag med mascaran, skruvade ihop den, ställde den i min sminkkopp och vandrade iväg, vilket jag faktiskt inte ångrar. Inte för att jag tyckte det var god underhållning, utan för att jag inte hade kunnat uttala mig om dess tråkighet om jag inte sett det! Eller tråkigt förresten. Jag satt och skrattade minst lika mycket som en av de där vakterna i bakgrunden. Såg ni honom? Inte jag heller men jag hörde det av en god vän.



Så. Först slås jag av hur detaljerat berättarrösten beskrev kronprinsessans diadem och slöja och bla bla bla. Det kändes bra att veta att slöjan var .. belgiskt broderi och användes av...nån sofia redan något årtal.. upptäcker nu att jag inte lyssnade alls särkilt noga, men YOU GET MY POINT!



Det var ganska intressant hur långt Vickans släp var. Är det inte tungt att dra fram ett sånt där flak med tyg fäst på livet? Blir det inte smutsigt på undersidan? Eller är det små små hjul som håller sjoket uppe från golvet?

Kungen stod och vaggade lite planlöst precis innan han skulle ta sin dotter ut i gången. Han är allt en lustig filur! Speciellt lustig var han när de efter själva "tager-du-blabla"-grejen skulle sjunga psalm 201 och han förbryllat rynkade pannan och plirade med ögonen ner i psalmhäftet. Men han sjöng glatt med ändå även om han kanske inte fick rätsida på texten! Stackars bokstavsbarnet Carl Gustav.



MÄRKTE NI ATT DE INTE SA VIKTORIAS EFTERNAMN ?!?!? De sade: Tager du, bla bla victoria ingrid denne Daniel bla bla Westling? Jag undrar, om det är pga traditionerna som man inte nämner kvinanns efternamn, eller om det var för att hon är kunglig, eller för att som min lillebror sa: äh alla vet väl att hon heter Bernadotte ändå! Kanske är det så, men eftersom han är min bror är det naturens lag att jag säger emot.



När biskoparna/prästerna vände sig om började jag gapskratta. Åh vilka skojiga folk de är! Det blev inte bättre av att de allesammans hade roliga frisyrer och sa roliga saker. Deras predikan kändes konstig. Förlegad. OMODERN! Men jag antar att den var tvungen att göra det, för att monarkin och kyrkan har en helig pakt. Tyvärr var det de sa inte tillräckligt roliga för att kunna klassas som underhållning. De skulle tagit de ett steg längre, och börjat tala i tungor! De var sannerligen inte långt ifrån, och om de hade gått hela vägen, DÅ HADE DET VARIT GOD PUBLIC SERVICE, I'M TELLIN' YA!



Jag vet inte om jag är lättroad eller om Daniel verkligen såg rolig ut. Han liknade en nöjd groda. En nöjd groda med lite för tunt hår för att kunna kallas stilig. Det var lite för slickat liksom. Hittade förresten den perfekta smilisen för att beskriva hans ständiga ansiktsuttryck: :}



Haha.

:}

Ni vet att jag har rätt.

Vad var det mer jag tänkte på. Ja just det, vad som fattades på bröllopet (som jag för övrigt har problem att stafva till):

• Präster som talade i tungor
• Att Daniel skulle börja klia sig i armhålorna som en orangutang
• Att Viktoria snubblade över sin ganska långa klänning
• Eller om någon ur publiken skulle dra fram en vattenpistol och spruta på hon som sjöng så himla ljust
• Tänk om kungen hade varit ännu roligare! Tänk om han hade .. nyst!
• DET FATTADES ACTION!! OKEJ?!?!?

Förresten, såg ni när kungen skulle sätta sig och Silvia diskret lyfte bort sin klänning från stolen? Min lillebror sade vitsigt nog i det ögonblicket: HAHAH HON KLIAR SIG I RÖVEN!!!!!

Det tyckte jag var en hemskt tråkig kommentar, efter som det var uppenbart för var och en att så var inte fallet. Tvi på honom!!!!!!

Japp, det var det jag hade att säga om bröllopet! Som jag efter denna långa text har lite enklare att stava till! Ni vet, när jag började i rubriken högst upp allra först för flera timmar sen skrev jag såhär: allmänt om brölloppet. Sen: allmänt om bröloppet. Sen förstod jag att det är inte ett lopp och ett bröl vi pratar om, utan ett bröll och ett op!

Okej okej nu ska jag sluta. HEJDÅ.

(bilderna är från google) hihi.

Idag har jag fanimej stekt. Så den blekhet ni kan skåda ovan, direktimporterad från en bildmapp signerad januarimånad, är numera ett minne blott. Det bästa med solen bortsett från att den är varm och att jag blir brun är nog att dess strålar framhäver mina finaste ärr som jag har på armbågen, vilka jag fick av en bessynnerligt vass dörr i kombination med skenande folkmassa (killarna i min förra klass). Dessa ärr petade jag upp gång på gång tills de satt där de skulle och numera ser jag ut som en av Wolverines mistresses. Jag ska nog fota dem och lägga upp på bloggen tror jag! De är för fantastiskt konstnärliga och perfekta för att bara de människor i min närhet ska få se dem, utan hela världen borde få se, dregla och avundas!

Nu ska jag avsluta mitt filosoferande kring mina mest älskade småsår och gå och lägga mig utan att borsta tänderna. Har kommit fram till att jag bara ska borsta tänderna när jag är sugen på det, för att inte förlora njutningen av att väl göra det. Det innebär inte att jag kommer borsta tänderna mer sällan, eftersom jag anser att tandborstning är någonting få stunder förunnat och borde tas tillvara på bästa sätt! Jag älskar att borsta tänderna och den enda skillnaden i mitt mintliv från och med mitt mycket tunga beslut är att jag kanske börjar borsta tänderna mer oregelbundet. Några dagar kanske bara 1 gång, andra 5 gånger. Om jag gör det varje gång och endast då jag är sugen på det. Det låter väl strålande?

Japp, som sagt skulle jag gå och lägga mig, vilket jag totalt verkar ha glömt bort. Men nu så. Har en del girltalk att genomföra med beztiz först bara. Sen ska jag vila mina utdöende hudceller mot svala lakan och mitt hufvud, ständigt dinglande av trötthet, förvirring och uttråkan ska ÄNTLIGEN få chilla på kudden. Ska bli ett bra ögonblick i mitt liv.

jag älskar livet just nu, det är så SOFT OCH SÅ NICE OCH SÅ CHIIIIIIIIILLLLLIDILLLIIIII
det är bara lugnt, fridfullt och helt jävla harmoni i själen
för studenterna sitter på lunchrasten och dricker öl ute på gräsmattan
min finaste naturklass skålar i glass för att vårt sista matteprov är genomfört
det tog tre timmar
många paket dextrosol
och fruktansvärt mycket tankeverksamhet
MEN NU SKA MIN ALLDELES FÖR SÖNDERTRASADE AXEL VILA FRÅN MORDISKA BÖCKERS TYNGD I TRE MÅNADER
ÄNTLIOGEN SKA DEN FÅ LÄKA

om mitt liv vore en glass, hade det varit en ljusgul med massa luft i, så att den påminde om söta moln som samtidigt inte var för söta, för jag hatar för söt glass. sån där som är så söt att det gör ont i halsen, det är nog det värsta som finns. man sitter där i solen och tror att livet är bra med sin smältande lite rinnande glass i handen, och sen visar det sig att det enda den vill är att göra livet surt för en. surt fast sött i halsen då.

det var väl bara det jag skulle säga tror jag.

jo, jag har färgat håret också. såklart kommer jag ta bilder på det i sinom tid

imorgon är det grillfest

idag var första gånge på MÅNADER jag var hemma en fredag

kändes konstigt men skönt ändå

och förresten, <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

han slår in huvudet i plastfolie. så att ögonfransarna trycks upp mot den vitgenomskinliga hinnan och skinnet pressas till rosa grishud. håret lägger sig som tentakler kring skallen och krälar över ansiktet, mot halsen och nacken, sticker ut under folien som fingrar ur jorden. hjärnslangarna täpps igen.

tunnlar. ska han känna samhörighet med de andra? täckta av hinnor, precis som honom. några drar och sliter i plasten, men det hjälper inte. han kan inte andas. har slutat andas för längesen. det behövs inte, för han är en av dom.

så blir det mörkt. ingen ser. han slår huvudet mot väggen. hårt och explosivt. klöser med naglarna. river och biter. ett hål. en reva. håret är fuktigt av kondens och ansiktet uppblött och mosigt. han somnar. tänker att imorgon förändrar han världen.

klättra
sparka nedåt och slicka uppåt
jag pratar om de dimmiga människor som verkar så jävla lyckliga tillsammans där
några steg högre upp än på mitt eget dammiga, breda och alldeles oknarriga trappsteg
de skrattar så jävla högt och älskar varandra alldeles för jävla mycket för att jag skulle kunna vara nöjd med min plats
för jag tror alltid, att jag är lite bättre än alla andra och förtjänar alltid lite mer än alla vanliga människor

för jag är så jävla unik förstår ni. jag vill att alla ska SE OCH HÖRA MIG SÅ ALLA FÖRSTÅR ATT DET ÄR BARA MIG NI SKA ÄLSKA OKEJ

glöm inte kapten krok och vad han gjorde för er
att be om en jesus och få en vinkel
för vad kan vara mer abstrakt?
titta en vinkel
brukade jag säga till mig själv och försökte fixera blicken på luften framför mig
men så funkar det inte
som att välta ett liggande pappersark
hur skulle det gå till?

feber och sånt som härskar sönder min sjukdomskropp
bultande köttpulserande trasigt hjärnmuskulatur
inflammationssmärta kring bräcklig, böjd ryggradsbrosk
raspande klösande inuti struphufvudet

eller så kan man säga förkylning, feber, huvudvärk, hosta och ont i halsen.

stackars min blogg <3<3<3

Titta på alla glada färger. Så ljusa, så underbart trevliga färger. Vilket glatt barn det måste varit som gjort denna vackra bild i paint. Ett mätt barn som fått fylla sin mage med en hönas obefruktade livmodersavkomma (ägg), söndermalna själar nerpressat i ett syntetiskt skinn (korv), uppkokade frön ur en barnslavs såriga händer (kaffe), kraftigt sönderdelade frukter som närts av miljögifter (smoothie) samt två skivor grovt bröd.

Ja, det var ett lyckligt barn. Barnet heter Freja Gyllenhak och hon har gjort sig skyldig till inte bara mord, miljöförstöring och stöld genom att äta frukost utan har även brutit mot diverse copy right-lagar i och med att hon gjorde bilden ovanför. Tänk på alla de illustratörer och fotografer som aldrig kommer tjäna en krona på att Freja hämtat deras verk ur sökmotorer på internet och använt dem utan tillåtelse.

Fast det är klart, Freja tjänar ju heller ingenting på det hela.

Ack ack, att det ska vara så svårt att göra någonting rätt. Så svårt att leva med gott samvete. Kanske är det bäst att ge upp direkt, tänker Freja och tar ett långt varmt bad utan att skänka en enda tanke på de som inte har varken dricksvatten eller möjlighet att tvätta sig. Hon har visserligen funderat både en och två gånger på att bygga en vattenränna från kökskranen till Colombia, eftersom hon sett bilder på hivsmittade gatubarn som bajsar i byns färskvattensbrunn.

(Förvisso har hon också hört talas om vänliga själar som samlar ihop pantpengar från svenska skolbarn och tar flyget till stackars drabbade människor och hjälper dem bygga nya brunnar, skolor och annat de behöver. Vad de vänliga människorna inte nämner när de visar diabilder i Frejas skolas aula är hur de brevid skolan också bygger en kyrka, men detta vet Freja ändå för hennes pappa kollade upp vem den där Daniel Kindbom var och fick reda på att han var missionär. Sedan dess hyser Freja, som lever ett strängt ateistiskt liv, en stark misstro och avsmak för män med brunt hår, skäggstubb och Ernst Kierstiegers ansiktsdrag.)

Vad jag försöker komma fram till, är att Freja inte alls litar på pengainsamling. Därför ville hon bygga en vattenränna själv och leda den till de som behöver. Sedan kom hon på att vattnet säkert skulle avdunsta på hela den långa vägen och la ner den tanken också. Gick upp ur badkaret.

End of Story.

har färgat och klippt håret som vanligt.

öh.

samt köpt grym kepa

livet leker när man inser att universum kretsar kring en själv även om man går i en tråkig skola i en svensk småstad och inget egentligen händer. titta på mitt liv. det kanske ser tråkigt och oglamouröst ut på håll, men det jag ser när jag tittar på insidan av min bubbla är vackert. människorna jag älskar kletar neonnyanserad fingerfärg över såpytan jag glider omkring på. en yta som förut varit en sönderåken isplan som barn med oslipade skridskor hackigt snubblat över. jag bytte ut de slitna metallskenorna mot rollerblades, smälte isen och därunder fanns allt det jag har idag.

jag kan bara prata i liknelser för verkligheten är svår att relatera till.

ni som inte förstår mina lite för långa meningar kan dela upp det i huvudsats och bisats och sedan läsa upp det tyst för er själva. så ni förstår att ni ibland känner precis så.