labyrinter

Ett hjärta av is
att smälta det inifrån
slicka med varm rosa knottertunga
tills det enda som är kvar innanför mina brutna revben
är en halvt förångad vattenpöl

Skulle vilja skriva om det
men kan liksom inte berätta här
om hur det känns

Skulle vilja trycka ner varenda tangent tusen gånger
i kryptiska meningar
om skyldighet, sorg, ilska och frustration
men samtidigt på ett sånt sätt så att ingen förstår

Om några år kanske.
Då är det inte lika laddat och inte aktuellt alls längre.
Hoppas jag.

Jag tycker bättre om att titta på star wars
än att blogga nu för tiden

jag tycker bättre om att
bada
äta
städa
klappa snälla katter
lyssna på musik
eller att göra spellistor med låtar jag ska lyssna på när jag har tid
hitta fina saker att sätta upp på väggen
åka pulka
dricka varm choklad
läsa franska böcker
äta kvällsmat
handla
skrubba bort döda hudceller så det blir hudkorvar
be pappa om att plocka ut en bra bok om andra världskriget ur sitt bibliotek
låtsas ha ångest över att jullovet snart är slut (sanningen är att jag inte har så mycket emot det alls)
elda i min kamin
vara arg på vädret
skriva om saker jag kan tänka mig att tänka på
se på cassies videodiary


vilken lång och tråkig lista det blev.
men där har ni i alla fall anledningen till att jag inte bloggar.
och jag vägrar att känna skuldkänslor för att ni inte längre får ta del av min kreativitet.
jag är säker på att ni kan hitta någon annan blogg som tillfredställer er.

jag är helt enkelt inte gjord för bloggning.
eller snarare, min tid.

jag är faktiskt en MYCKET upptagen människa.

Hon är hemma.

Efter en vecka någonstans med midjedjup snö steg hon med ett leende ut ur liggvagnen och mötte 11 minusgrader med tanken att sommaren är på väg. Leendet försvann dock när hon upptäckte att hennes kamera och nya kängor blev kvar på tåget.

Nu byter jag från tredjeperson, jag är ledsen för det, men det låter mycket mer dramatiskt att säga hon för det låter som att det är en kvinna med rödmålade läppar och hollywoodlockar, men eftersom jag inte är en sån hon tänker jag berätta ur jag-perspektiv nu.

Okej, Kameran och kängorna är upphittade igen, på Gbgs C,. Det betyder att allt är bra. Mina föräldrar lever också fortfarande, det betyder att allt är lite bättre ändå. Min hemkomst förvärrades dock av att jag mötte en vägg av kattbajsdofter när jag steg in i mitt rum, (toulouse är en förbannat jävla ful bajskatt) (EN GÅNG BAJSADE HAN FEM GÅNGER I MITT RUM UNDER TVÅ DAGAR MED REGELBUNDNA PAUSER FÖR MÅLTID!!)

och sen råkade jag dricka en halv deciliter gammal mjölk.

Vad är grejen med mig och gamla mejeriprodukter? Vet inte.

Hursomhelst, syskonsemestern i sameland var asnice. Nyårsafton var asnice. Mycket bättre än förra nyår, som ändå var helt okej eftersom jag såg på monty python vid tolvslaget.

Nu ska jag torka upp bajs, sätta på mig kretatofflorna och färga håret. suicideblonde.

tänkte på de där smutsränderna
upptuggad pappersmassa
söndersparkade kosmospartiklar
salivblandningar som bara virvlar
och ord man kan säga tillsammans med andra och låtsas att de betyder någonting i kombination
men ni vet ju att de gör de inte
det är bara nonsenstrams jag uppfinner för att fylla ut tomrum i mitt huvud
fast det hittade jag också på.
idag råkade jag dricka gammal grädde.
och det var dagens sanning.

om man hänger upp drömmar på tvättlinor och när man glömmer bort sin dröm, torkar den, skrumpnar ihop och klädnypan förlorar sitt grepp kring den och drömmen faller ner på golvet och trampas sönder fast man känner ingenting när drömskärorna skär in i fotsulorna. man hänger upp nya och jag är inte säker på om det är en förlust eller något bra med det. idag upptäckte jag hur lång ryggraden är och hur snabbt man kan få tiden att gå om man inte vill.

Just nu i naturkunskapen håller vi på med ett grupparbete. Min grupp ska redovisa om Greenpeace, deras aktioner osv. Vi har tittat lite på kritik mot en av Greenpeace's senaste aktioner i Sverige; när de dumpade 18 ton brunkol utanför Rosenbad, för att uppmärksamma folk på det statliga Vattenfall som äger tolv kolkraftverk ute i Europa och har ytterligare 6 styck på väg. Kolkraft är ett av de energislag som släpper ut mest koldioxid, ändå satsar Sverige uppenbarligen på det, i samma veva som Fredrik Reinfeldt  är EUordförande och det kanske mest avgörande klimatmötet någonsin, i Köpenhamn, stundar?

Detta tycker jag helt galet. Helt uppåt väggarna kasst.

Läste en artikel av Martina Krüger, miljöansvarig på Greenpeace, (länk), och framförallt läste jag dess kommentarer. Ännu galnare.

Ord som miljömuppar, klimatlögner, kommunistsvin, kastas hit och dit fram och tillbaka. Människor som är arga på Greenpeace för de är ju de som är bovarna som kör brunkol ändå från Tyskland till Sverige med lastbil bara för att smutsa ner utanför Reinfeldts vackra portar. Jag tycker att om det är vad som behövs göras för att någon ska uppmärksamma vad Vattenfall håller på med, så gör det! För vad är väl den turen med lastibl mot alla tusentals lastbilsfärder som sker kors och tvärs över Europa dagligen, utan någon större nytta egentligen än att ett antal människor får sitt konsumtionsbehov stillat. Nej, jag är glad att Greenpeace genomförde den resan, för annars hade jag inte haft någon aning om Vattenfalls klimatvåldtäkt.

Ytterligare kritik framförs, eftersom människor är arga på att skattepengar ska gå åt till att städa upp efter Greenpeace. Kritik som faktiskt är helt ovidkommande, då Gatukontoret städade undan kolet. Och Gatukontoret, finansieras INTE av skattepengar, utan nästan hela deras inkomst består av pengar de fått in från tillstånd de utfärdat, tillstånd om uteservingar, affishering och dylikt.

Andra som kommenterat på Martinas artikel skriver med stora bokstäver, fördömande, om alla korkade människor som gått på koldioxidlögnen, för tydligen är den globala uppvärmningen bara påhitt. Jaha. Så Antarktis har inte alls nästan smält bort, alla våra glaciärer är visst kvar och nehe, inga underligt många väderfenomen som trasar sönder städer och människor? Nemen, dåså. Va bra. Slipper man oroa sig för det.

Vissa påpekar: Varför kritisera Reinfeldt när hela Vattenfallapparaten faktiskt är sossarnas fel? Det var sossarna som satt i regeringen när det här började, inte Reinfeldt!

Jag tycker bara att människor kan sluta skylla på varandra hit och dit för vem som har gjort vad angående miljöfrågan, ta en titt på världen, se att snart har vi ingen värld kvar alls och göra något åt saken, istället för det här tjafset. För det leder verkligen ingenstans förutom att vi låter ytterligare lite tid gå åt till att inte göra något.

det är kvällar som den här
när mitt ensamma lilla pubertetshjärta gör som ondast
jag dränker den iskalla tystnaden i mitt rum
med sönderspelade spotifylistor
och nagellacksångor
jag målar svartsvart och ett lager med glitter allra överst
för det ser ut som stjärnhimlen
tänk att ha tio små himlar
samlade på sina fingrar

jag knäpper försiktigt upp mina svarta stuprörsjeans
för att inte repa upp mina glitternaglar
slänger alla mina kläder i tvätten
för de luktar tonåringssvett och skolstress

i hela min stora dubbelsäng
ligger bara jag, min katt och handduken jag använde förra veckan
när jag försökte torka upp dinosaurieblodet
som skvätte över hela mitt rum
när du kastade pil i min hjärna

hon badar med kläderna på
vattenfyllt omsvallande kaskadskapande
varmvattnet som omringar hennes frusna kropp och tränger sig in
genom tröjärmar halslinning och allt tunt linnetyg
lyssnar under ytan för alla ljud är så avlägsna då
hör bara hur det som kallas h2o
kluckar
sönder
hennes
själ

och vattnet vågar sig i samma takt över ytan
som hon andas
och när hon slutar
andas massan åt henne
drar ihop lungsäckarna
och låter dem fyllas igen

det hänger fuktdroppar i hennes ögonfransar
slingrande hårtentakler
som sjögräs
upplösta under
(den plötsligt så stilla)
ytan

jag har plockat i din hjärna
som sönderkokta snabbnudlar
utan smaktillsatser

jag vet vad du gömmer därinne bland allt slem och tentakeldregel
ett litet djur som livnärde sig på dina tankar
sen blev djuret vegetarian och svalt ihjäl

det är skelettet du gömmer

nu har jag äntligen lärt mig hur man behandlar såna som du

Jag hatar att raka benen. I det nya numret av SOLO står det under rubriken "Snygg naken!": Håll det rätt, håll det slätt. Glöm inte att raka ben och armhålor.

Precis som det vore lika viktigt som att..jag vet inte; borsta tänderna?! Att det vore fel att inte raka benen?

Sedan står det att om man vill raka de nedre regionerna eller inte är en smaksak.

Va snällt av dom att jag får välja om jag ska raka fittan eller inte, verkligen gulligt! Ett alternativ! Men benen däremot, om jag inte rakar dom är jag antaligen en hysterisk feminist, eller helt enkelt sinnesjuk och borde genast uteslutas ur alla sociala sammanhang, för guds skull, jag har ju håriga ben!

Lite längre ner på sidan berättas det att Mischa Barton är en helt normal människa även om hon har celluliter. Visste ni det?

Ännu lite längre ner står det: Slösa inte mer tid på dina kroppsnojor!

Det borde stå: Slösa inte mer tid på att läsa den här artikeln!

Jag är fan stolt över mina håriga ben. Tyvärr verkar det ju som priset jag får betala är att ingen kille vill vara med mig. Stackars mig. Ingen vill ha mig.

Idag lider jag av aggressioner. Det är skönt.

där tappade jag mig själv
som en vante, ensam på gatan
kanske i en vattenpöl
en hajfena bryter ytan

dessa syltänder, än en gång.
min syster är i paris

jag krossar frigolitklumpar mellan fingrarna

man måste bita i guldet
se om det är mjukt
först då vet man om det är äkta

Saker att göra om man har tråkigt:

• Stoppa in 7 salivstimulerande tabeltter i munnen samtidigt bara för att en minut senare läsa på paketet att överdriven konsumtion kan ha laxerande effekt
• Lukta i sin armhåla
• Räkna antal tomma koppar med intorkad varm choklad som står i ens rum
• Sparka på klädhögar och annat så det flyger omkring
• Låta bli att tvätta håret på en vecka och se hur mycket damm man lyckas få
  ihop
• Samla kattpäls som hamnar i ens säng
• Klämma på sitt bukfett
• Testa om det känns erotiskt att slicka på sina egna knän (svar nej)
• Tugga på plastbitar och annat med mysig al dente
• Rita spännande saker på sina armar med vattenfastpenna
• Jämföra vilken hand som är varmast
• Planera höstlov. Vilket faktiskt är det enda vettiga i denna lista. Så nu planerar jag höstlov. Det är party, det är tåg till Göteborg, det är vistelse i Göteborg, och klämma lite mera bukfett. Köpa kalsonger för det är skönt, lite hårfärg för Robert tycker att mitt hår har blivit lite matt. Robban kan ju sina grejor, och en hårfärgning sitter ju aldirg fel.

Ska gå ut ur mitt rum och in i huset. Se efter om det finns någon som vill umgås med mig. Min lillebror är försvunnen förresten. Han kom inte hem efter skolan och har inte ringt eller något. Antagligen cyklar han omkring i små samhällen med sina töntkompisar och skjuter folk med softairguns.

vi ska skriva en novell i svenskan. hela förra lektionen skrev jag ingenting.

funderat på hur den ska börja

kanske

något
som

han drog i halslinningen tills tröjan bildade ett svartstickat tält kring huvudet. de ropade på honom. han kände lukten av jord och hans nagelband var trasiga och blödde. en skalbagge kröp innanför jeansen. aldrig att han tänkte svara de där jävla svinen. genom ett hål i tröjan såg han solen. den stack i ögonen.

eller någonting om en människa som somnar på en buss och drömmer att det är sommar och att den klipper ner alla molntussarna från pappershimlen och stoppar i fickan. sen glömmer människan nästan att gå av och springer av bussen med sömn i hela huvudet. vaknar till av att luften därutanför dörren är så kall och full av höst. men när människan känner i fickan, ligger molntussarna där ändå.

eller någon astöntgi berättelse om en psykiskt störd kille med arbetarklassbakrund och bortsprungen pappa. som bor lägenhet i stan och har några vänner som inte riktigt är så vänneraktiga ändå. och han kanske träffar en tjej i bussen som säger till honom att sluta tycka så jävla synd om sig själv.

eller typ en novell som bara handlar om att åka buss.

för jag tillbringar ganska mycket tid där. på bussar alltså. så jag vet ju vad jag pratar om. nejnejnej såhär gör jag! olika människor som åker buss. och så får man se samma förlopp ur deras olika synvinklar typ. buss.

Idag kom jag på världens smartaste tanke tror jag. Såhär:

Att om dagen skulle delas upp som en vecka, skulle morgonen vara måndag, lunchen onsdag kanske och fredagen när man åker hem från skolan.

Så det måste vara därför måndagsmornar är de jobbigaste, för de är måndag x2.

Som om det inte vore jobbigt nog liksom. Nu ska det vara som en dubbelmåndag.

Men det som är så himla bra med det är ju såklart att fredag eftermiddag blir dubbelfredag.

Sen om man vill overdo it, kan man ju dela upp månader i dagar också. Och sen in veckorna i år eller timmar i i frukost, lunch, middag och nattmacka.

Min hjärna täpps igen av sot och snor / häftstiften pressade mot örsnibben tills det går igenom / var / låtsasvärld / jag vill aldrig bli barn igen för / hellre gammal och trött på världen än / barn och oförmögen till handling och någonting alls

Drömde att jag satte fast en motor på min röda sammetsfåtölj och körde race genom skogen med Basshunter. Han vann för han körde motorcykel och min fåtölj var jättesvår att styra.

Ihopträngda
i en kollektiv rullande låda
kanppa metrar från varandra
bryter vi landskapet utanför
med avgasrök och motorljud
alla åker åt samma håll
men på sin vadderade yta av 50x50 cm
håller vi käft
har oftast högsta volym i hörlurarna
för att slippa dela deras tystnad
de flesta sitter som jag
med väskan som enda säteskamrat
och om det är den enda platsen ledig
hostas ett artighets-kanjagsittahär fram
ett litet ljud till svar
eller inget alls
markerar intrånget med bortvända blickar och se noga till att inte snudda dina armbågar vid mina.

Välkommen till fucking jävla kuk-Sverige

jävla uppmärksamhetsbehov
se mig hör mig titta va duktig jag är
allt jag gör är för att någon ska kunna säga att nu var du bra
sitter vid datan
isolerar mig från familjen, försöker bli vän med cybermänniskor
dricker för mycket varm choklad
känner hur jävla bukfett sväller och lägger sig i fler och fler väck mellan höfterna och brösten
tänker när ska jag skaffa ätstörningar?
jag är mycket vill ha mer-prototypen
är jag smal vill jag bli smalare
ibland om jag inte har något för mig testar jag att skaffa bulimi
t.ex. om man ätit för många polly utan någon nytta
men det går inte.
ibland försöker jag bli kär i någon för att skaffa lite spänning i vardagen
så att jag kan ha någon att tänka på om lektionen blir för tråkig
en gång testade jag att skära mig i handlederna
men det var inte alls så roligt som jag trodde att det skulle vara
ibland sitter jag stilla så länge att det krasar i knäna när jag reser mig
jag har förlorat kontrollen över vad jag gör för att jag spelar med i filmen som aldrig tar slut
och det jag gör för att jag vill
det känns som allt går efter ett jävla manus
därför vet jag inte vad jag känner
och vad hollywood känner åt mig
så det gör inget att jag avslöjar hela mig
för hela världen
för det är säkert inte på riktigt ändå.

Det är som att försöka pressa ut sitt hjärta genom luftstrupen.
Det går liksom inte. Inte ett enda vettigt ord från min hjärna når tangenterna. 

Undra om trumhinnan spräcks som en tuggummibubbla om man trycker in en nål i örat.