labyrinter

Fast egentligen har jag varit hemma länge. Beror självklart på vad man menar med länge, men idag är det onsdag, vad jag vet i alla fall, och i lördags kom jag hem. Anledningen till att jag inte sagt hej alla bloglovers förrän nu, vet jag inte själv. Mest kanske för att jag sagt hejdå och då skulle det kännas futtigt att uppdatera så fort jag nådde internet bara för att sedan vara frånvarande i flera dagar igen. Ett annat skäl till att jag inte skrivit än är att om jag hade skrivit i lördags hade ni trott att jag var suicidal, om jag hade skrivit i söndags hade jag varit suicidal, och sedan dess har jag helt enkelt inte haft något bra bloggstoff alls i min lilla förkrympta hjärna.

Jag skulle kunna berätta om min lägervecka, men vet inte om mina ord alls skulle kunna beskriva hur fantastiskt det var. Vi åt mycket kakor. Vi gick flera mil. Vi badade. Vi tyckte om varandra. Skrattade. Var intima. Sjöng. Lekte. Skrek. Längtade hem. Önskade att det aldrig skulle ta slut. Sen tog det slut och vi åkte hem. Another year to go!

Dagen för hemkomsten var en sorgens dag. Jag var så olycklig, förvirrad, vilsen. Var var jag? Vem är jag? Hur kan så mycket ske på en vecka på en plats, medan det knappt förändras någonting på en annan? Är mitt liv i själva verket en VHS-film? Får jag byta kassett, byta en stund bara? Ska jag fly landet? Ska jag skaffa proteser? Ska jag måla mina tånaglar? Ska jag fortsätta dra bort mina katters fästingar med fingrarna? Är jag äcklig? Har min pappa snygga ben? Hur botar man bortskämdhet? Har jag cancer?

Alla dessa frågor och ännu fler möjliga svar. 1 x 2-alternativ räcker inte. JA, NEJ, KANSKE, möjligtvis, antagligen, uppenbarligen, högst troligt, ibland är frågan svaret och ibland är inget svar också ett svar. De svaren passar på ja och nej-frågor, men på andra intressanta funderingar måste svaret vara: genom att äta kärnfria vindruvor eller genom att mäta hjärnfria intelligenshoror. Ibland är dess motsats samma sak och dess synonym lögn. Lögnen är verklighet och verkligheten är anpassningsbar. Anpassningsbar kan betyda flexibel eller elastisk, vilket kan betyda gummiband. Cirkeln sluts och där har vi kommit tillbaka till ett objekt som bara används för att knyta ihop ihop fryspåsar med högrev, hålla undan håret från ansiktet eller för att en illvillig idiot ska kunna skjuta ihjäl myggor. På så sätt är allt bara meningslösheter. Menings-lösheter eller mening-slösheter. På nätterna drömmer jag om ryggmärg och voldemort. På dagarna ingenting alls.

Och glöm inte kära vänner, jag är en konstnär. Skärmen är en målarduk och tangentbordet en palett. Mina fingrar har penselborst och ibland får jag färg i ansiktet. Dessutom har jag nya skor.