labyrinter är död
och ur askan reser sig minksulfat. det är min sommarblogg, och den finns bara denna sommar eftersom jag aldrig har tid att blogga när jag går i skolan.
http://minksulfat.wordpress.com/
http://minksulfat.wordpress.com/
ibland har jag med mig kameran när jag är på saker där jag gör något
Den här gången på stadsbiblioteket för ett tag sen! Det var snällt och neutralt som oparfymerad tvål men nervöst som nytt svett som inte luktar någonting eftersom det inte hunnit torka. Utomhusljuset var blått som klockan sju en kväll i mars, vilket det också var. Borde kanske ha med mig kameran oftare - det är ju nice.
allting är ganska spretigt
idag var jag på arbetsintervju och nu har jag fått mitt första jobb och jag är officiellt inte curlad längre!!!!!JUSTEEEEE
.
shablashi
fritdshus plasthink labyrintregn sockercirkel vinkelgrus inget kvar
kattskattsskattttttt
Hej kompisar. Kom nyss hem från världens längsta dag på länge utanför hemmet. Först var jag i skolan efter en lång tids sjukdom, sen på handledarutbildning med min mamma i tre timmar....det var inte speciellt njutbart. Men nu är jag hemma och det känns skönt, jag har hittills hunnit kamma luggen och ätit goda saker jag gillar: grillad kyckling, tranbärsjuice, en körsbärstomat, sallad och chips. Det var gott!! Bara så ni vet brukar jag inte äta chips. Det är till och med oftare serverat oxfilé en söndag än en chipspåse på fredagar hemma hos mig. Och då har jag inte ätit oxfilé många gånger i mitt hem. Jag skulle säga att mamma i snitt köper chips 2ggr/år, men det är bara en grov uppskattning. Kom nu fram till att vi ändå äter mer chips än oxfilé..eller första gången jag åt oxfilé hemma var förra året tror jag, och sen dess två gånger, och det utslaget på ca. 1.5 år blir ju 2. Så med lite önsketänkande äter vi oftare oxfilé än chips. Hur som helst, så var det gott och krispigt.
Idag i skolan hade jag en ny tröja på mig. Det var viktigt att jag skulle ha på mig den idag, eftersom det är första dagen i skolan sedan jag köpte den. Var tvungen att visa alla att jag köpte den först, i en liten stad som denna är risken stor att någon har en likadan tröja som en själv om man köper den på lindex. Det händer mig iofs väldigt sällan, att någon har ett likadant plagg som jag har, eftersom jag är så sjukt jävla fashion och så annorlunda och unik, men om alla ser tröjan på reasnurran innan de ser den på mig, är man långt ute till havs kan jag säga! Så med lite tur, jag köpte tröjan redan innan den hade fått rea-prislapp men ändå hade rea i datasystemet, kommer alla fortsätta tro att jag är sjukt fashion. Känns som en bra plan.
Imorgon ska jag ha på mig en skjorta som det inte finns några som helst risker med, eftersom Ebba gav den till mig för två år sedan efter att hon hittat den som ett "bortglömt plagg" i tvättstugan. Jag hann använda den en gång, detta var i nian, innan den försvann (och med den, linsskyddet till min kamera, som låg i bröstfickan). I helgen hittade jag den igen, i garderoben, väldigt skrynklig och med linsskyddet kvar, som fortfarande passade till min gamla kamera jag nu ersatt av en annan så det är egentligen inte någon större nytta, men ja, nu vet jag vad jag ska hapå mig imorgon i alla fall!
Lämnade in en novell idag i litteraturen. Vi ska ha textsamtal på torsdag och idag samlade Carl in texter som man ska läsa tills dess och fundera kring och skaffa sig kommentarer till. Under mina sjukdagar har jag pressat fram dessa 5 sidor text med enkelt radavstånd och högermarginal på 4.6 cm, helt utan nytta. Jag lämnade in den men det kändes inte speciellt bra eftersom den inte har någon berättelse.
Tänk er ett hus. Bygger man ett hus ordentligt, med stadig grund, tjocka väggar med bra material, riktigt tak och sedan inreder huset med massa vackra möbler, fina detaljer och verkligen låter dekoratören inom en vakna till liv, så att det blir en riktigt fröjd för ögat samtidigt som det kommer hålla i hundratals år, ja då har man verkligen ett ordentligt, bra, uppriktigt BRA hus, men har man bara alla dessa detaljer och utsmyckningar och dekorationer UTAN den hållbara stommen bakom allt det där, kommer fuskbygget upptäckas i sinom tid. De blommiga gardinerna kommer liksom rulla av väggarna och lägga sig över alla sirliga möbler och bakom dem, kommer ALLT FUSK BLOTTAS. Fuktskador, hål rakt ut i vintern, (då tänker man jasså är det därför det är så blåsigt och kallt i det här rummet), dåligt dragna rörledningar, allting kommer vara synligt och alla förstår att det här var ett jävla skithus!
Precis så är det med min novell. Jag har BARA utsmyckningarna! Riv loss alla de där "poetiska" formuleringarna, sparka bort de stora sjoken av vackra ordmönster och se, att den inte bygger på någonting förutom ord jag tycker om var för sig men inte funkar tillsammans. Kanske skulle vissa stycken av min novell passa bra som dikter, om man tog bort stor bokstav, punkt och radade upp huvudsats och bisats i underliga formationer, det skulle kanske fungera, för ju mindre bitar tagna ur novellen, desto färre av dess brister avslöjar man.
Den värsta bristen, förutom att tema, berättelse och ordentligt slut saknas (i slutet av skrivarprocessen, förstod jag att jag hade så många lösa trådar omöjliga att binda ihop på ett skickligt sätt utan att skriva en roman, att jag lät min huvudperson vakna upp ur alla flummerier, finna sig själv hemma i sitt rum och tänka att allt bara var en dröm. En väl belprövad nödlösning, funkar alltid!) är nog att jag på ett ställe skrivit "sin" istället för "hans". Jag menar, språkriktighet, så himla onödigt fel att det känns som jag ser på min blyertspenna, säger "oh, happy dagger" och sticker in den rakt i bröstet för att min älskare har dött.
Precis så känns det och det känns förjävligt. Vi får se om någon i litteraturgruppen håller med mig vad gäller kvalitén på min urusla text, eller om de vill geniförklara mig. Om de gör det, idiotförklarar jag dem. Och så är det med det. Såhär ser jag ut när jag posar i min nya tröja:
p.s. man måste ha handen i håret annars räknas det inte
Idag i skolan hade jag en ny tröja på mig. Det var viktigt att jag skulle ha på mig den idag, eftersom det är första dagen i skolan sedan jag köpte den. Var tvungen att visa alla att jag köpte den först, i en liten stad som denna är risken stor att någon har en likadan tröja som en själv om man köper den på lindex. Det händer mig iofs väldigt sällan, att någon har ett likadant plagg som jag har, eftersom jag är så sjukt jävla fashion och så annorlunda och unik, men om alla ser tröjan på reasnurran innan de ser den på mig, är man långt ute till havs kan jag säga! Så med lite tur, jag köpte tröjan redan innan den hade fått rea-prislapp men ändå hade rea i datasystemet, kommer alla fortsätta tro att jag är sjukt fashion. Känns som en bra plan.
Imorgon ska jag ha på mig en skjorta som det inte finns några som helst risker med, eftersom Ebba gav den till mig för två år sedan efter att hon hittat den som ett "bortglömt plagg" i tvättstugan. Jag hann använda den en gång, detta var i nian, innan den försvann (och med den, linsskyddet till min kamera, som låg i bröstfickan). I helgen hittade jag den igen, i garderoben, väldigt skrynklig och med linsskyddet kvar, som fortfarande passade till min gamla kamera jag nu ersatt av en annan så det är egentligen inte någon större nytta, men ja, nu vet jag vad jag ska hapå mig imorgon i alla fall!
Lämnade in en novell idag i litteraturen. Vi ska ha textsamtal på torsdag och idag samlade Carl in texter som man ska läsa tills dess och fundera kring och skaffa sig kommentarer till. Under mina sjukdagar har jag pressat fram dessa 5 sidor text med enkelt radavstånd och högermarginal på 4.6 cm, helt utan nytta. Jag lämnade in den men det kändes inte speciellt bra eftersom den inte har någon berättelse.
Tänk er ett hus. Bygger man ett hus ordentligt, med stadig grund, tjocka väggar med bra material, riktigt tak och sedan inreder huset med massa vackra möbler, fina detaljer och verkligen låter dekoratören inom en vakna till liv, så att det blir en riktigt fröjd för ögat samtidigt som det kommer hålla i hundratals år, ja då har man verkligen ett ordentligt, bra, uppriktigt BRA hus, men har man bara alla dessa detaljer och utsmyckningar och dekorationer UTAN den hållbara stommen bakom allt det där, kommer fuskbygget upptäckas i sinom tid. De blommiga gardinerna kommer liksom rulla av väggarna och lägga sig över alla sirliga möbler och bakom dem, kommer ALLT FUSK BLOTTAS. Fuktskador, hål rakt ut i vintern, (då tänker man jasså är det därför det är så blåsigt och kallt i det här rummet), dåligt dragna rörledningar, allting kommer vara synligt och alla förstår att det här var ett jävla skithus!
Precis så är det med min novell. Jag har BARA utsmyckningarna! Riv loss alla de där "poetiska" formuleringarna, sparka bort de stora sjoken av vackra ordmönster och se, att den inte bygger på någonting förutom ord jag tycker om var för sig men inte funkar tillsammans. Kanske skulle vissa stycken av min novell passa bra som dikter, om man tog bort stor bokstav, punkt och radade upp huvudsats och bisats i underliga formationer, det skulle kanske fungera, för ju mindre bitar tagna ur novellen, desto färre av dess brister avslöjar man.
Den värsta bristen, förutom att tema, berättelse och ordentligt slut saknas (i slutet av skrivarprocessen, förstod jag att jag hade så många lösa trådar omöjliga att binda ihop på ett skickligt sätt utan att skriva en roman, att jag lät min huvudperson vakna upp ur alla flummerier, finna sig själv hemma i sitt rum och tänka att allt bara var en dröm. En väl belprövad nödlösning, funkar alltid!) är nog att jag på ett ställe skrivit "sin" istället för "hans". Jag menar, språkriktighet, så himla onödigt fel att det känns som jag ser på min blyertspenna, säger "oh, happy dagger" och sticker in den rakt i bröstet för att min älskare har dött.
Precis så känns det och det känns förjävligt. Vi får se om någon i litteraturgruppen håller med mig vad gäller kvalitén på min urusla text, eller om de vill geniförklara mig. Om de gör det, idiotförklarar jag dem. Och så är det med det. Såhär ser jag ut när jag posar i min nya tröja:
p.s. man måste ha handen i håret annars räknas det inte
<333333333333333333
är hemma är sjuk ser på youre beautiful pluggar matte pluggar biologi skriver en novell dricker kaffe med mamma och pappa snyter mig kammar luggen tittar ut genom fönstret klappar katterna släpper ut fåglar från vinden lyssnar på musik äter goda mackor äter god yoghurt repeterar koreanska alfabetet ska hjälpa mamma att städa hejdå
++++++++
gillar inte franska längre. gillar inte seriösa kläder. gillar tofsar. och så är det med det!!!!!!!!!!!!!
foooooooo
Det är tisdag. Jag pluggar kemi. Eftersom klockan är över 6 på kvällen men det fortfarande är ljust, sitter jag framför fönstret och ser hur solen reflekteras så fint i min räknare. Det känns trevligt att vara i mitt rum. Det är nyommöblerat och ordentligt dammsugit för vad som måste vara första gången i år. Haha jag är med andra ord inte så bra på att komma ihåg att dammsuga! Men nu kan man andas här inne i alla fall. DET ÄR BRA!!! Av flera anledningar. Det var mycket bra eftersom dammet rörde sig som vågor på ett hav när jag gick genom mitt rum och det låg tsunamis i hörnen och skvalpade, vilket kändes ofräscht. Sen är det också bra att kunna andas eftersom hjärnan behöver syre för att tänka. Det är det man har lugnorna till, bland annat. Annat man kan använda lungorna till är att höja och sänka bröstkorgen så personen som ligger där på vet om att man fortfarande lever. Man kan dra in rök i lungorna också. Sen kan jag inte komma på så många fler användningsområden..
Det bästa med att jag möblerat om i mitt rum är att jag har plockat ner min stationära dator och därmed fått plats till en så kallad "myshörna". Det är ingen myshörna som i äntligen hemma med lite sittpuffar och kuddar och filtar på väggarna + minikylskåp och x-box, utan ett hörn av mitt rum upptaget av min stora röda fåtölj (HUR FAN STAVAS DET DÄR ORDET??? FOTTÖÖÖLJ alltså) med högtalare att koppla in i min taplop bredvid samt en sockerlåda jag ställt på golvet med telefon, koppunderlägg och en högtalare till på. Inuti ligger böcker och en plåtburk med datorsladdar och laddare.
En märklig bild. Ska nu återgå till entalpiändringar. Hej då bloggen.
Det bästa med att jag möblerat om i mitt rum är att jag har plockat ner min stationära dator och därmed fått plats till en så kallad "myshörna". Det är ingen myshörna som i äntligen hemma med lite sittpuffar och kuddar och filtar på väggarna + minikylskåp och x-box, utan ett hörn av mitt rum upptaget av min stora röda fåtölj (HUR FAN STAVAS DET DÄR ORDET??? FOTTÖÖÖLJ alltså) med högtalare att koppla in i min taplop bredvid samt en sockerlåda jag ställt på golvet med telefon, koppunderlägg och en högtalare till på. Inuti ligger böcker och en plåtburk med datorsladdar och laddare.
En märklig bild. Ska nu återgå till entalpiändringar. Hej då bloggen.
hemma igen igen igen!
Hej tjo tja hello jag är hemma! Därför tänker jag delge mig av mina favorit-hemma-låtar:
Jag är alltså hemma och det känns bra. Solen rinner in genom fönstrena och leker på mina fingrar och snurrar runt i katternas morrhår. Alla sover och det är mitt på dagen fast det är ljust och rent, det enda som förstör lite grann är de svullna finnarna jag har på hakan, irriterade och svidande av sminkrester från gårdagskvällen, då allting var förberedelser inför livet i sin största meningslöshet.
Det gör ingenting. Jag kom hem tidigt idag och det var skönt. Jag kokade kaffe och hällde upp i termos till mamma och pappa som gick ut i den smältande vintern och till butiken för att ta emot kunder, luktade på min kofta som jag öste parfym över igår när Robert och jag var i Skövde. Inne på Kicks, när vi slösade bort lite tid i väntan på olika dryckesuppdrag Robban och jag generöst nog hade tagit på oss för våra kompisars skull, fick jag syn på Miss Dior Cherie, alltså parfymen min underbara syster Malena använder. Så nu sitter jag här och drar in doften från mina handleder och tänker på henne och det känns fint men sorgligt samtidigt. Det brusar lite av guldigt solljus mellan mina lungor. Och runt omkring och i köttet under naglarna. Jag får inte gå in i mitt rum. Då raseras illusionen av harmoni i mig. Jag hatar att ha stökigt rum när man kommer hem. Det är kläder överallt för att jag inte kunde bestämma mig för vad jag skulle ha på mig igår, det är dammigt för att jag inte dammsugit på hundra dagar och hundra nätter (vem fan skulle dammsuga på natten) och det är mörkt för att klockan nästan är ett på dagen och solen har hunnit gå runt till andra sidan huset.
Det är bra att vi har tre studiedagar nu. Jag kommer kunna göra massa saker! Min andra underbara syster Ebba kanske kommer hem och då kan vi vara underbara tillsammans, jag kommer hinna plocka i mitt rum och läsa, imorgon ska jag åka in till stan för att jag och två andra ur min litteraturgrupp ska läsa poesi på stadsbiblioteket, jag kan träna och äta frukost länge i flera dagar. Livsnjuter galet
Egentligen känns det lite fel att skriva just nu. I en intervju med Timbuktu pratar de om låtskrivande och sånt, och han säger att de bästa låtarna kommer ur smärta eller när allting inte är bra. Att det är viktigast att skriva när man är trött, bakfull, hungrig eller så för när allting är gött och bra är det bäst att bara njuta!
Så nu ska jag njuta. Jag sa igår, när Robert och jag gick på en hal väg, lätt berusade och i mitt fall åtminstone, lätt deprimerad och allmänt trött på livet, att jag ville gå hem och skriva jävligt djup och bra poesi. Då blev jag ännu mer deppig eftersom jag inte alls kunde komma hem och skriva jävligt djup poesi, eftersom mitt hem inte ligger ett dugg i närheten av var jag var. Funderade då på hur fantastiskt det skulle vara att ha en lägenhet i stan. Det tänker jag ofta på. Om jag inte kan sova brukar jag fundera på fina saker jag skulle inreda mitt eget hem med, på hur mina kompisar skulle kunna komma förbi när som helst och jag skulle bjuda på te och ett bad. För jag måste ha ett badkar när jag flyttar hemifrån. Har jag inte det tar jag med mig en jättestor balja och ställer i duschen. Japp. Och sen ska jag inte ha sådär smutsigt och fattigt som alla andra hemifrån-flyttade har i min ålder, med tandkrämsstänk på kranen och skrynkliga lakan som åkt iväg och blottar bäddmadrassen. Jag skulle hänga upp mina finaste kläder på väggen och bara köpa porslin på loppis, inte ett ikea-flytta-hemifrån-set utan tunna mormorskoppar med målade rosor på.
Just det. Jag skulle njuta. Ska gå ner i köket och äta någonting gott. Yoghurt kanske. Sen ska jag öva lite på dikterna jag ska läsa imorgon. Måste ju kunna läsa upp dem dramatiskt och teatraliskt så det blir lite action i kablaget. Hej då!
Jag är alltså hemma och det känns bra. Solen rinner in genom fönstrena och leker på mina fingrar och snurrar runt i katternas morrhår. Alla sover och det är mitt på dagen fast det är ljust och rent, det enda som förstör lite grann är de svullna finnarna jag har på hakan, irriterade och svidande av sminkrester från gårdagskvällen, då allting var förberedelser inför livet i sin största meningslöshet.
Det gör ingenting. Jag kom hem tidigt idag och det var skönt. Jag kokade kaffe och hällde upp i termos till mamma och pappa som gick ut i den smältande vintern och till butiken för att ta emot kunder, luktade på min kofta som jag öste parfym över igår när Robert och jag var i Skövde. Inne på Kicks, när vi slösade bort lite tid i väntan på olika dryckesuppdrag Robban och jag generöst nog hade tagit på oss för våra kompisars skull, fick jag syn på Miss Dior Cherie, alltså parfymen min underbara syster Malena använder. Så nu sitter jag här och drar in doften från mina handleder och tänker på henne och det känns fint men sorgligt samtidigt. Det brusar lite av guldigt solljus mellan mina lungor. Och runt omkring och i köttet under naglarna. Jag får inte gå in i mitt rum. Då raseras illusionen av harmoni i mig. Jag hatar att ha stökigt rum när man kommer hem. Det är kläder överallt för att jag inte kunde bestämma mig för vad jag skulle ha på mig igår, det är dammigt för att jag inte dammsugit på hundra dagar och hundra nätter (vem fan skulle dammsuga på natten) och det är mörkt för att klockan nästan är ett på dagen och solen har hunnit gå runt till andra sidan huset.
Det är bra att vi har tre studiedagar nu. Jag kommer kunna göra massa saker! Min andra underbara syster Ebba kanske kommer hem och då kan vi vara underbara tillsammans, jag kommer hinna plocka i mitt rum och läsa, imorgon ska jag åka in till stan för att jag och två andra ur min litteraturgrupp ska läsa poesi på stadsbiblioteket, jag kan träna och äta frukost länge i flera dagar. Livsnjuter galet
Egentligen känns det lite fel att skriva just nu. I en intervju med Timbuktu pratar de om låtskrivande och sånt, och han säger att de bästa låtarna kommer ur smärta eller när allting inte är bra. Att det är viktigast att skriva när man är trött, bakfull, hungrig eller så för när allting är gött och bra är det bäst att bara njuta!
Så nu ska jag njuta. Jag sa igår, när Robert och jag gick på en hal väg, lätt berusade och i mitt fall åtminstone, lätt deprimerad och allmänt trött på livet, att jag ville gå hem och skriva jävligt djup och bra poesi. Då blev jag ännu mer deppig eftersom jag inte alls kunde komma hem och skriva jävligt djup poesi, eftersom mitt hem inte ligger ett dugg i närheten av var jag var. Funderade då på hur fantastiskt det skulle vara att ha en lägenhet i stan. Det tänker jag ofta på. Om jag inte kan sova brukar jag fundera på fina saker jag skulle inreda mitt eget hem med, på hur mina kompisar skulle kunna komma förbi när som helst och jag skulle bjuda på te och ett bad. För jag måste ha ett badkar när jag flyttar hemifrån. Har jag inte det tar jag med mig en jättestor balja och ställer i duschen. Japp. Och sen ska jag inte ha sådär smutsigt och fattigt som alla andra hemifrån-flyttade har i min ålder, med tandkrämsstänk på kranen och skrynkliga lakan som åkt iväg och blottar bäddmadrassen. Jag skulle hänga upp mina finaste kläder på väggen och bara köpa porslin på loppis, inte ett ikea-flytta-hemifrån-set utan tunna mormorskoppar med målade rosor på.
Just det. Jag skulle njuta. Ska gå ner i köket och äta någonting gott. Yoghurt kanske. Sen ska jag öva lite på dikterna jag ska läsa imorgon. Måste ju kunna läsa upp dem dramatiskt och teatraliskt så det blir lite action i kablaget. Hej då!
saker som har slagit mig idag
1. Hur mycket jag inte gillar icke-ekologiska bananer. Först och främst för att de får mig att tänka på svält, fattigdom, död, förstörelse, miljögifter, exploatering och harpunerade sälungar, men också för att de inte är goda! De är alldeles för gula, för stora, för jämna i färgen och för smaklösa. Krav-märkta bananer däremot, VILKEN SÖTMA. Föredrar schyssta bananer framför oschyssta helt enkelt!
2. Florence + the Machine! Hon tog mig med storm när hon gästade Gossip Girl i ett av de senaste avsnitten. åh är så kär <3 <3 <3 <3 <3
(konstigt klippt men fan va bra det var...! Kolla annars hela låten här)
3. Tänker nu bädda in ytterligare ett klipp, apropå Melodifestivalen och Eric Saade. Den som vill begå självmord kan se hela den här videon, men vill man bara ha roligt räcker det att se första rutan när låttiteln - Masquerade - är felstavad. Ja kolla själva. Haha. FAIL
(är medveten om att det är skrivet på franska, men också då är det felstavat.)
4. Jag är mycket mycket bättre på fysik än vad jag någonsin trodde var möjligt. Känns gött nice fett soft chill bra
Japp! HEJDÅ
Grafritaren, en klippa i stormen att luta sig mot <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
2. Florence + the Machine! Hon tog mig med storm när hon gästade Gossip Girl i ett av de senaste avsnitten. åh är så kär <3 <3 <3 <3 <3
(konstigt klippt men fan va bra det var...! Kolla annars hela låten här)
3. Tänker nu bädda in ytterligare ett klipp, apropå Melodifestivalen och Eric Saade. Den som vill begå självmord kan se hela den här videon, men vill man bara ha roligt räcker det att se första rutan när låttiteln - Masquerade - är felstavad. Ja kolla själva. Haha. FAIL
(är medveten om att det är skrivet på franska, men också då är det felstavat.)
4. Jag är mycket mycket bättre på fysik än vad jag någonsin trodde var möjligt. Känns gött nice fett soft chill bra
Japp! HEJDÅ
Grafritaren, en klippa i stormen att luta sig mot <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
var i tidningen idag!
Och det tack vare bloggen <3
<3
Ja, det var ett reportage om bloggar och fenomenet i allmänhet och då kom jag med på lite hörn. Det var spännande!! Även om det som citerades från mig kanske lät konstigt, tagna ur sitt sammanhang, är jag på det hela taget nöjd. Speciellt nöjd är jag med bilden .. ser så bloggig och dagens outfitig ut så jag vill ge mig själv en kyss. En sak som var synd bara var att det i bildtexten stod att jag först tänkte skriva om smink och styling i min blogg men att det slutade med att skrivandet blev mer personligt. .............
jag har aldrig tänkt skriva om smink och styling i min blogg.............................................
Haha älskar mig själv <333333333333333333333333333333333
Ellen var också med förresten, för The Embassy var i hennes vardagsrum i somras på vardagsfestival och Linn var med i en födelsedagsannons för hon fyllde 18! Älskar när man vet vad som händer i bygden. Länge leve Mariestadstidningen!
<3
Ja, det var ett reportage om bloggar och fenomenet i allmänhet och då kom jag med på lite hörn. Det var spännande!! Även om det som citerades från mig kanske lät konstigt, tagna ur sitt sammanhang, är jag på det hela taget nöjd. Speciellt nöjd är jag med bilden .. ser så bloggig och dagens outfitig ut så jag vill ge mig själv en kyss. En sak som var synd bara var att det i bildtexten stod att jag först tänkte skriva om smink och styling i min blogg men att det slutade med att skrivandet blev mer personligt. .............
jag har aldrig tänkt skriva om smink och styling i min blogg.............................................
Haha älskar mig själv <333333333333333333333333333333333
Ellen var också med förresten, för The Embassy var i hennes vardagsrum i somras på vardagsfestival och Linn var med i en födelsedagsannons för hon fyllde 18! Älskar när man vet vad som händer i bygden. Länge leve Mariestadstidningen!
february is over!!
Årets första löparrunda avklarad! VÅREN VÅREN VÅREN VÅREN gör allting möjligt och det är så göttgöttgött, nästa gång jag är ute o h springer kommer det vara änuu lite mindre snö och allting kommer kännas lite lite bättre <3<<3<3<3<3 fett nice
(klicka på bilderna för källor, men vissa källor hittade jag inte men inga av bilderna är mina)
xo
(klicka på bilderna för källor, men vissa källor hittade jag inte men inga av bilderna är mina)
xo
lördagslista lördagslista lördagslista
Min bästa vän heter Freja och bor inuti min kropp. Vi har ett hat/kärlek-förhållande. Mest kärlek.
(såhär ser jag ut på insidan)(alltså när jag är full och visar insidan)(ser att charlotte är med på ett hörn, hon är också en bra vän)
När jag borstar tänderna är det skönt och uppfriskande och det känns så fräscht och vitt och fantastiskt
När jag lagar mat är det ett sällsynt tillfälle man ska ta vara på, för jävlar va gott det blir.
Jag är rädd för det här barnprogrammet:
Den värsta känslan är ensamhet
Den bästa känslan infinner sig de dagar man har tränat, pluggat, skrattat och ätit goda saker och inte har ont i magen pga av för mycket kaffe utan är pigg ändå.
Jag är bäst på så himla många saker att jag inte orkar räkna upp dem!
Jag är sämst på så himla många saker att jag inte orkar räkna upp dem!
Jag lyssnar på jäääävligt alternativ musik! JAG ÄR ALTERNATIV UNIK SPECIELL ANNORLUNDA jag lyssnar på rätt nice musik om jag får säga det själv.
Jag pratar göteborska när jag är arg eller formell. Annars västgötska som det anstår en flicka från Skaraborg.
Jag tycker om mitt rum
Kärlek är som mens. Jävligt jobbigt men det är ju skönt att veta att man fungerar som man ska i alla fall. (obs: gäller olycklig kärlek. Hälsosam och bra kärlek är ju bara gött liksom, och inte alls som mens. Mer som ägglossning, läste i cosmopolitan att en kvinna utsöndrar massa sexiga lukter under ägglossningen så att männen inte kan motstå hennes ljuva uppenbarelse. softish. Ska skaffa en sån där ägglossningskollare så när jag vet när jag ska ragga)
I somras såg jag väldigt sportig ut, hade ganska kort hår, klippte gräset och lyssnade ungefär på de här låtarna hela tiden
Sist jag grät var imorse för jag inte orkade gå upp och hade massa sömn i ögonen.
När jag vill tänka går jag ut i skogen, klär av mig naken, sätter mig på en sten och blickar ut i fjärran samtidigt som jag röker pipa och drar på mig en urinvägsinfektion. Eller så tänker jag bara. Svårt att undvika liksom.
När jag bakar, vilket inte händer speciellt ofta, är det antagligen hos en kompis el dylikt och antagligen sitter jag i en tidsmaskin och har kastats tillbaka in i 14-års åldern. Galet vad jag bakade då!
Just nu sitter jag med laptopen i knät med msn och facebook uppe samtidigt som jag sitter framför min stationära dator och bloggar...har ju alla bilder här på sen min externa hårddisk gick sönder! Och förresten, ett annat just nu är att jag precis mailade in arbetsprover för mitt eventuella första jobb!! ÄR VUXEN!!!!
Om jag var ett djur skulle jag vara en mink. Ordet ligger så bra i munnen, rimmar på hink och zink, som också är bra ord, dessutom är de olagliga som husdjur i sverige eftersom om de rymmer, stör de ekosystemet med sin aggressiva rovdjursframtoning...söta är de också. Och eftertraktad päls!! OCH JÄVLAR VAD EFTERTRAKTAD PÄLS JAG HAR!!!! En mycket passade metafor pour moi.
(såhär ser jag ut på insidan)(alltså när jag är full och visar insidan)(ser att charlotte är med på ett hörn, hon är också en bra vän)
När jag borstar tänderna är det skönt och uppfriskande och det känns så fräscht och vitt och fantastiskt
När jag lagar mat är det ett sällsynt tillfälle man ska ta vara på, för jävlar va gott det blir.
Jag är rädd för det här barnprogrammet:
Den värsta känslan är ensamhet
Den bästa känslan infinner sig de dagar man har tränat, pluggat, skrattat och ätit goda saker och inte har ont i magen pga av för mycket kaffe utan är pigg ändå.
Jag är bäst på så himla många saker att jag inte orkar räkna upp dem!
Jag är sämst på så himla många saker att jag inte orkar räkna upp dem!
Jag lyssnar på jäääävligt alternativ musik! JAG ÄR ALTERNATIV UNIK SPECIELL ANNORLUNDA jag lyssnar på rätt nice musik om jag får säga det själv.
Jag pratar göteborska när jag är arg eller formell. Annars västgötska som det anstår en flicka från Skaraborg.
Jag tycker om mitt rum
Kärlek är som mens. Jävligt jobbigt men det är ju skönt att veta att man fungerar som man ska i alla fall. (obs: gäller olycklig kärlek. Hälsosam och bra kärlek är ju bara gött liksom, och inte alls som mens. Mer som ägglossning, läste i cosmopolitan att en kvinna utsöndrar massa sexiga lukter under ägglossningen så att männen inte kan motstå hennes ljuva uppenbarelse. softish. Ska skaffa en sån där ägglossningskollare så när jag vet när jag ska ragga)
I somras såg jag väldigt sportig ut, hade ganska kort hår, klippte gräset och lyssnade ungefär på de här låtarna hela tiden
Sist jag grät var imorse för jag inte orkade gå upp och hade massa sömn i ögonen.
När jag vill tänka går jag ut i skogen, klär av mig naken, sätter mig på en sten och blickar ut i fjärran samtidigt som jag röker pipa och drar på mig en urinvägsinfektion. Eller så tänker jag bara. Svårt att undvika liksom.
När jag bakar, vilket inte händer speciellt ofta, är det antagligen hos en kompis el dylikt och antagligen sitter jag i en tidsmaskin och har kastats tillbaka in i 14-års åldern. Galet vad jag bakade då!
Just nu sitter jag med laptopen i knät med msn och facebook uppe samtidigt som jag sitter framför min stationära dator och bloggar...har ju alla bilder här på sen min externa hårddisk gick sönder! Och förresten, ett annat just nu är att jag precis mailade in arbetsprover för mitt eventuella första jobb!! ÄR VUXEN!!!!
Om jag var ett djur skulle jag vara en mink. Ordet ligger så bra i munnen, rimmar på hink och zink, som också är bra ord, dessutom är de olagliga som husdjur i sverige eftersom om de rymmer, stör de ekosystemet med sin aggressiva rovdjursframtoning...söta är de också. Och eftertraktad päls!! OCH JÄVLAR VAD EFTERTRAKTAD PÄLS JAG HAR!!!! En mycket passade metafor pour moi.
hej alla ni som ska köpa bal- och studentklänningar
Låt mig för allas skull, säga det alla tänker med ingen vågar säga, FY FAN VA FULA BALKLÄNNINGAR FOLK HAR!! När jag ser bilder från studenternas bal, tjejer med dyra håruppsättningar, dyra sminkningar och dyra klänningar med matchande HANDSKAR SJALAR VÄSKOR SKOR SMYCKEN i de mest gräsliga färger och former man kan tänka sig, kräks jag! Där står de, och ser ut att ha deformerade kroppar i stora sjok av glansig, pastellfärgad siden och tror de är jävligt eleganta och det enda jag känner är en stor stor stor SORG. Man vet, hur mycket pengar och tid och omsorg och eftertanke och hur många diskussioner de där tjejerna har haft med sina väninnor (och kavaljerer, lite, för att säga dem vilken färg de ska ha på den där tygbiten i bröstfickan) om varenda lilla detalj i deras uppenbarelse, inför den där stora dagen de ska minnas som höjdpunkten av deras gymnasietid. Eller, som jag väljer att kalla det, höjdpunkten av deras dåliga smak, deras dåliga dåliga smak som äntligen visar sig i sin fulla glans! Och vilken glans sen! Åh!!!!!
Men jag vill ge er alla ett tips. Ska ni ändå betala tusentals kronor för en klänning som ändå bara kommer se fruktansvärd ut, lägg istället de där pengarna på en riktig klänning. Köp en klänning ur Ida Sjöstedts vårkollektion! Jag vill egentligen inte berätta att den existerar, eftersom jag vill ha alla plagegn för mig själv, men av den orsaken att jag inte har råd att lägga pengar på några designerplagg är jag generös och ödmjuk nog att delge mig till världen om hur strålande fantastiska underbart vackra de här kreationerna är. Och frågan är, om jag ändå inte kommer spara ett eller två studiebidrag bara för att få lägga tassarna på ett av dessa konstverk...så kan jag använda den till studenten, nästa år. Och precis varenda övriga passande tillfälle också.
Jag dör så fint.
(och isåfall, står valet mellan dessa fyra:
