labyrinter

pics från gabbis kamera

paketen jag trodde innehöll tamponger eller läppstift innehöll nagellack och läppstift, det jag trodde var raggsockar var raggsockar och av ebba fick jag en resa joråsåatteeeh HÖLL PÅ ATT GLÖMMA: fick en glad familj också som jag vill skänka en ros:

sött va?

Hej Malena! Detta inlägg är helt och hållet riktat till dig. Då jag antar att du är nyfiken på hur dina föräldrar och syskon firar julen i år tänker jag berätta allt, så du slipper oroa dig för att ramla ner i poolen av nervositet för hur det hela ska gå.

Medan jag skriver det här sipprar flottlukten av fabriksrullade köttbullar och nån kul omelett in i mina julsminkade näsborrar och fyller hela mig av julefröjd (läs julestress). Jag vet egentligen inte om jag har tillåtelse att smita från allt stök och stoj och bråk men jag har velat skriva det här inlägget i minuter, kanske till och med timmar eller kanske sedan igår i alla fall! Därför prioriterar jag släckandet av din brinnande nyhetstörst istället för att umgås med min familj. Men jag tror verkligen de klarar av att steka köttbullar själva...Ebba är ju här, och hon har tagit med sig en kompis från Norge som är från Spanien. Och eftersom pappa är huvudkocken i köket, följer de och mamma hans minsta vink med lillfingret. Det är faktiskt fantastiskt att han klarar av det, att vifta på lillfingret menar jag. Han har så fantastiskt ont i axeln förstår du, han säger att det är mitt fel bara för han inte fått slå mig tillräckligt hårt. Jag håller med, blåmärket jag har på min norra biceps är på tok för litet och ser bara mesigt ut.

Jag levde länge i villfarelsen att vi denna jul, precis som alla andra jular(?), inte skulle fira särskilt. Bara dricka lite glögg för den är så lätt att få tag på den här tiden på året, chilla lite med slemmig gravlax, skåla och se deprimerade ut när alla andra ser på Kalle Anka, njuta av mellandagsrean och göra av med massa pengar när resten av Sverige har gjort slut på sin budget redan i mitten av december. Jag har trivts rätt bra med det faktiskt. Det har känts rebelliskt och så himla radikalt när man kan berätta för alla sina klasskamrater att "nej min Familj firar inte jul. Vi är högre stående organismer än vad ni är. Vi är starkt emot sån där kapitalistisk skit. Vi är bäst. Ni är alla lättlurade idioter som gått på den där lögnen om julen."

Men förra veckan fick mamma en gran i huvudet. När det ihåliga ljudet fortfarande ekade i hennes tomma skalle sa hon

(här var jag tvungen att gå ner och äta, jag åt mest lax, det var slemmigt men mättande)

Insåg nu hur taskigt det var att skriva att "det ekade i mammas tomma skalle" men jag tänker inte ta bort det. Jag skriver det för konstens skull.

Hur som helst så sa mamma så här till mig:

"Det kan du kanske få i julklapp Freja"
"Julklapp?"
"Ja, jag tänkte att vi kunde fira en traditionell jul i år"
"Va? Varför då?"
"Det kunde väl vara trevligt"
"Men hallå, det kunde du väl sagt tidigare. Nu har jag ju absolut inga pengar att köpa julklappar för"
"Nej men du behöver inte köpa nåt då"
"Okej? Så jag får bara?"
"Ja det går bra"

Det var nog ett av de konstigaste samtalen jag någonsin haft med mamma. Hur som helst, nu sitter jag här på julafton och funderar på hur traditionell vår jul egentligen är. Presenter har vi. Sönderkokt potatis, färdigköpta köttbullar (som pappa nyss uttryckte det, färdigköpta. Liksom vad då, färdigköpta till skillnad från all annan mat vi hade på bordet? Helknäppt men det förstod ingen annan förutom jag när jag lite ödmjukt påpekade det), vi har till och med julgran. Jag har faktiskt gjort den själv till och med! En annan måste ju bigra med den fröjdefulla stämningen, tänkte jag och klippte ut en gran i svart papper och tejpade upp på väggen. Duger precis lika gott som en riktig gran, och som mamma sa, det bästa med den är att den inte tar någon plats. Jag tänker nu bjuda på ett stämningsfullt kort:



Jag är så jäkla innovativ och kreativ och ett enda stort superlativ, jag är allt som slutar på -iv, siv, liv, HIV, kniv. Apropå kniv finns det sju paket under granen som det står mitt namn på. Det första är ett paket jag är säker på är ett par raggsockar, det andra är ett paket som inte bara är till mig, utan till "murr och fräs". Antingen är det en kniv eller en sån där "lära-känna-varandra"- kortlek som det står massa frågor på som kan hjälpa till att starta en konversation, men att döma av formen på paketet är det säkert tomt. De sista fem är de som ligger strödda under granen likt älgspillning, ovanpå det stora paketet som det står "E" på. Här har jag tre gissningar. Det kan vara fem tamponger, fem läppstift eller fem braständare. Jag kan inte bestämma mig för vilka jag helst vill ha. Tamponger vore kanske onödigt, eftersom jag inte haft "blödningar" sedan flera månader tillbaka. Antagligen är jag gravid, vilket vore underbart då det innebär ännu fler klappar under granen nästa år. Om min familj fortfarande finns då förstås, det kan ju hända att vi alla dör i en bilolycka så länge vädret håller på att larva sig på det här sättet.

Det var ganska nära i morse att vi alla dog faktiskt. Mamma och "murr" skulle åka in till stan för att handla julklappar, eftersom han inte följde med när vi med glada miner julhandlade i onsdags. Varför vet jag inte, men han sa att han var upptagen med någonting (läs "sura miner" (från min sida, jag var asförbannad i flera timmar på mamma för att hon köpte julklappar till min ohängde bror) och läs "upptagen med att spela data"). När han fick se de tre miljarder julklappar under granen som var till honom tror jag det tändes en liten adventsljustake i hans skalle.

"Vänta lite nu, här ligger tre miljarder presenter klädda i rött julegos alla med mitt namn på, och jag som inte ens förtjänar en enda av dem har inte köpt några paket själv. Jag vet, jag frågar mamma om vi kan åka till stan imorgon så kan jag köpa en 10 g chokladkaka till familjen att dela på. Eller kanske en påse juleskum! Då blir de nog glada och köper ett nytt wow-gamecard till mig! Så gör vi!"

Men när timman för avfärden nalkades likt en lucia med djävlar i sitt hår, bad pappa lille murr att hämta en kasse ved medan mamma skrapade bilen. Pappa skulle hemskt gärna ha gjort det själv förstås om det inte vore så att han hade så förfärligt jävla asont i axeln! Men det vägrade Murr så klart och pappa bad enträget om igen och igen och igen men ingenting kunde få murr att lyfta sin lilla otränade stjärt från trappan där han satt och spelade mobilspel i väntan på att chauffören/hushållerskan/betjänten (mamma) skulle ställa i ordning droskan. Det hela slutade i gräl och blitzkrieg och atomvapen överallt och att murr bestämde sig för att inte följa med och där igenom straffa hela familjens oförskämdheter gentemot honom genom att inte ge oss några julklappar.

Det gjorde ingenting. Jag vaknade av det ovanligt höga ljudet av Hiroshima/Nagasaki exploderandes med alla dess stadsdelar omkringslungandes i mitt sovrum. Jag vaknade, tog på mig tre lager långkalsonger och begav mig mot ica med en förkrossad mamma i bilen. Hon var så ledsen att murr förstört hela julafton för henne. Men efter varje hylla vi gick förbi inne på ica, och för varje vara jag glatt kastade ner i vagnen, blev hon lite gladare. Till slut, när vi kom till chokladen, var mamma så glad att hon köpte tre tusen olika chokladaskar! Aladinaskarna hade tagit slut men det fanns desto fler andra chokladpåhitt att slösa pengar på. After Eight, chokladdoppade juleskum, cloettas motsvarighet till paradis, nougat, fudge, toffefe, det fanns ingen hejd på mammas köpglädje! Dessutom fick jag en massa lättglögg, inget starkt, eftersom systemet tydligen har stängt på julafton. Det gjorde mig förbannad egentligen men jag proppade igen ilskan med en massa julmake-up sen när jag kom hem. Du kan tänka dig att jag ser ut som en fin ung lady just nu. Jag kan visa dig förresten! Teknikens under.

Så ser jag ut. Usch vad jag har skrivit långt. Men jag vill få tiden att gå fram till klockan 3 för då ska vi tydligen se Kalle Anka. Varför ska vi göra det för? Jag hatar Kalle fucking Anka. Alla andra också. Men jag hatar det extra mycket eftersom jag hade hela programmet inspelad på Vhs när jag var liten, och såg på det året runt. Stackars barn.

Nej nu ska jag dricka kaffe och titta på när du och hela familjen har samtal på skype. Pappa har alltid så förbannat hög volym på sin dator så man hör din röst genom hela huset, du vet. Hoppas du känner att detta var en tillräckligt lägesrapport för att göra dig nöjd. Har du ytterligare frågor vänd dig till Murr. Han har alla svaren.

önskar jag kunde le som akon ler efter att han fått stoppa in snoppen. fan va poppis man hade varit va

(hej kompisar idag är det söndag imorgon är det måndag jag lär vara en död katt som sover på lektionerna helgen var en bra helg så det är värt att vara sömnig dagen före skolavslutningen efter skolavslutningen är det lov och jag vet inte riktigt vad jag ska göra egentligen men mest ska jag fira att fysiken är över har jag nämnt det förresten och mina systrar kommer äntligen äntligen äntligen hem till mig och mina katter äntligen mig och mina katter och mina systrar äntligen)

Vet ni vad? Kemi och fysik A-kurserna är härmed avslutade. Biffen är fixad, allt är kirrat, läget är lugnt och veden brinner. Fysik, det ämne jag hatar mest av allt bortsett från krig och orättvisor, jag vill tacka dig för den här vedervärdiga tiden. Jag är hemskt ledsen att jag har varit en dålig naturare och inte valt fysik b. Men det får verkligen vara nog med effekt och energi och brytningsindex och densitet och momentarm och allt vad det heter.

Det som känns allra bäst nu när jag på tisdag har min allra sista fysiklektion är att jag kan lämna lektionssalen rakryggad. Med ett litet MVG som kittlar mig under näsan kan jag resa mig upp från träbänken, lämna fram min slitna och sönderräknade böcker till Bosse, börja gå ut ur klassrummet, vända mig om i dörren, skrika SO LONG SUCKERS och springa ut i korridoren, som en ko som släpps ut på grönbete, frihetsdoftade vårvindar kommer blåsa upp och storma bakom mina långa, jullovstörstande steg och alla elever kommer ropa efter mig: TITTA, DÄR SPRINGER FREJA SOM FICK MVG I FYSIK MEN DISSAR DET FÖR HON HAR FAN BÄTTRE SAKER FÖR SIG!!!

Joråsåattehhhh mm det känns bra. Det vore ganska jobbigt om jag inte fick mvg nu när jag skrutit om det mer än vad jag någonsin kommer skryta om ett betyg igen, men med tanke på att min senaste prov gick rakt hem i byttan full av socker så förtjänar jag förstås det bästa. Kemin gick också bra förresten. Jag älskar när jag får bra betyg. Efter förra höstterminens betygsfiasko från min sida uppskattar jag verkligen ett trestavigt betyg mycket mer än vad jag gjorde i exempelvis nian. Jag sov mig igenom lektionerna, pluggade knappt och chillade till tusen. Men det gjorde inget för jag fick bra betyg ändå. Som om betygen i grundskolan spelar någon roll egentligen, det hade räckt med godkänt i svenska, engelska, matte för att komma in på natur. Vad fan, jag kunde valt astronautgymnasiet i Kiruna med mina betyg! Tänk om jag hade gjort det, hur hade mitt liv tett sig då?

Inte mer snöigt i varje fall. Kallare, ja visst, men varför skulle jag flytta till Norrland när Norrland flyttar till mig?

Precis.  Förresten är enda anledningen till att jag tänker publicera denna spya av självgodhet följande:

Malena. Malena, min älskade, överambitiösa syster. Jag vet hur stolt och rörd du känner dig, där du sitter uppassad av betjänter någonstans i Afrika, av att läsa detta skrifliga bevis på vårt släktskap. Jag vet, hur du nu sitter och torkar glädjetårar över att äntligen insett att någon kan vara lika egocentrisk som du. Jag kan känna lukten av din belåtenhet, som ersatt den fräna stank av besvikelse du utsöndrade med varje liten ickeverbal körtel och kletade över min redan illaluktande kropp under min första tid på gymnasiet.

Nej jag skojar förstås, du var ett enormt stöd, även om du satt helt onåbar i ett studentrum i Paris, och jag, var helt ensam i mitt 13-gradiga pubertetsdoftande rum och spelade facebook-spel istället för att plugga.

Du kommer bli så arg på mig, och jag menar inte hälften av det jag skriver, jag måste bara överdriva det hela så mycket att det blir intressant för någon annan än mig själv och då vet jag inte längre vad som är sant och vad som är en uttråkad, känslosvallande tonårings fantasi. Förlåt, men visst är du stolt över mig? Nu ska jag bara få 19.9999 poäng i sammanlagt slutbetyg så kanske jag är värdig att få kallas din syster dessutom.

Fan, det är ju redan för sent. Ett vg så är man körd, eller????????

Pusshej en fredagskväll

1. EN BRA BLOGG: gråtrunka.blogg.se
det är en blogg om att vara man och ensam. en bra blogg på alla sätt egentligen.

2. EN BRA LÅT: not in love - crystal castles, robert smith

3. EN BRA GREJ ANGÅENDE HÅR: jag har inte färgat mitt hår på ett halvår, om man bortser från idag. jag är stolt över mig själv.

4. EN BRA GREJ ANGÅENDE BLOGGEN: jag uppdaterar den, just nu. precis exakt nu. det var väl på tiden eller vad säger ni.

5. EN BRA GREJ ANGÅENDE SKOLAN 1: den är snart slut

6. EN BRA GREJ ANGÅENDE SKOLAN 2: jättesnart

7. EN BRA GREJ ANGÅENDE BLOGGEN 2: jag måste nog göra ett helt separat inlägg om bloggen versus skolan. läs SKOLAN och läs inte bloggen alls, för det var inte alls mycket blogg inblandat i det hela förutom att den inte riktigt existerar ibland.

8. ETT BRA RADIOPROGRAM: musikhjälpen. jag älskar musikhjälpen. oavsett vilken tid man sätter på radion finns jason eller nour eller martina där för en. när man vaknar mitt i natten och känner dödsångesten käka fikabröd under sängen. när man kommer hem från skolan och är arg på alla jävla ettor. när man går upp omänskligt tidigt, mitt i snöstormen, finns de där. när jag åker buss och det luktar spya, finns de där. det är dessutom ganska bra om man varierar tiderna man lyssnar, för med mycket tur slipper man höra på martina och mera på jason och nour. den där martinas tjöt har jag minsann hört varje morgon sen i sexan så det kan jag vara utan. slå på närmsta radio på p-trean bahhh mm fett nice

9. EN BRA GREJ MED MIG: att jag är jag och att denna jag råkar vara den roligaste jag känner. ibland funderar jag på hur det skulle vara att ha en vän som var precis som mig. varje gång kommer jag fram till att det skulle vara omöjligt; den som vore som jag vore inte min vän. jag skulle hata den personen som var som mig, eftersom jag alltid vill vara lite bättre än alla andra. men med en freja till är jag ju på delad förstaplats; det går ju inte för sig.

nu orkar jag inte skriva fler bra grejer. jo, att tiden snart har sprungit sig till januari. då samlas min familj. at last.

inte förrän då och aldrig igen
låter det inte ske
aldrig att jag låter det ske

men visst händer det väl
att det svävar

Idag var en ingenting-särskilt-söndag. Jag gick inte upp särskilt tidigt, åt inget särskilt gott, pluggade inte särskilt mycket och så vidare. Jag gick en promenad. Mamma sa att jag inte fick först eftersom jag inte hade reflexer på mig, men sen fick jag det om jag bara gick på skogsvägar där inga bilar kan köra över mig, eller under gatlyktor så att jag syns lite grann åtminstone.

Först skottade jag lite snö på parkeringen, men när mamma tog över snöslädegrejen började jag gå iväg i snövirvlet. Längre bort i asfaltskröken sprang en fasanfamilj flaxande iväg. När jag gick förbi såg jag deras små vinterpälstäckta kroppar ligga och darra i ett buskage alldeles nära vägen. De trodde väl att de inte syntes, men ack så fel de tog. Medan jag slirade omkring på asfalten med mina kängor med dubbla strumpor i lyssnade jag på musik genom mina nya hörlurar. Det var en vettig investering, tyckte jag, när jag köpte dessa 200 kronors dödskalleprydda hörsnäckor för att ersätta mina gamla där bara vänster öra fungerade om man höll sladden i precis rätt läge, men det har visat sig att mina nya hörlurar är precis värdelösa. Om man inte trycker in dem jättehårt i öronen är varenda lilla ton alldeles skranglig och skränig. Speciellt alla "riktiga" ljud låter förskräckliga. Speciellt alla Beatles-låtar förresten. Någonting med inspelningen i kombination med dessa lurar gör att det svider i mina trumhinnor. Elektroniska låtar fungerar bra däremot! Därför är det det enda jag lyssnade på, när jag gick min söndagspromenad när jag egentligen skulle ha hört vindens fladdrande vinande och snöns mjuka tassar genom min tjocka syntetspälsmössa.

När jag kommit till skogsvägen var allting väldigt vingligt. Ingen hade gått där, men ett par dagar gammalt, hjälpligt översnöat hjulspår fanns att gå i. Men eftersom det var så himla smalt var det som att gå på lina, och min kemiräknesnurriga hjärna kunde inte alls kordinera fötterna rätt utan jag trampade utanför och ner i den djupa snön hela tiden och fick is i strumporna, så jag vände och gick hem igen. Det var kanske lika bra eftersom det höll på att bli mörkt och jag behövde ändå plugga mer. Plugga mer. Plugga mer då.

Imorgon har vi i läxa i litteraturen att spela in eller skriva av en dialog vi hör; på bussen, i matsalen, i cafeterian, hemma, osv. Egentligen fick vi läxan för två veckor sen men jag har inte hört något samtal tillräckligt intressant spännande eller roligt för att skrivas ned. Idag förstod jag med lite hjälp från min gode far att det kanske är det som är meningen med hela uppgiften, att förstå att dialoger inom litteraturen är konstlade och intressanta för att de inte alls liknar verkligheten.

Därför får det bli en av de där astråkiga dialogerna jag lämnar in till min lärare imorgon. Han kommer tycka jag är asdjup och häftig, fastän det i själva verket var min pappa som var hjärnan bakom allt. Jag bluffar jämt. Vad det än gäller bluffar jag. Det är okej, för jag gör det åtminstone medvetetet. Lite grann. GRAND


saknar i somras när jag såg ut som en tjej och en kille samtidigt. Nu ser jag inte ut som något särskilt.