ibland har jag med mig kameran när jag är på saker där jag gör något
Den här gången på stadsbiblioteket för ett tag sen! Det var snällt och neutralt som oparfymerad tvål men nervöst som nytt svett som inte luktar någonting eftersom det inte hunnit torka. Utomhusljuset var blått som klockan sju en kväll i mars, vilket det också var. Borde kanske ha med mig kameran oftare - det är ju nice.
allting är ganska spretigt
idag var jag på arbetsintervju och nu har jag fått mitt första jobb och jag är officiellt inte curlad längre!!!!!JUSTEEEEE
.
shablashi
fritdshus plasthink labyrintregn sockercirkel vinkelgrus inget kvar
kattskattsskattttttt
Hej kompisar. Kom nyss hem från världens längsta dag på länge utanför hemmet. Först var jag i skolan efter en lång tids sjukdom, sen på handledarutbildning med min mamma i tre timmar....det var inte speciellt njutbart. Men nu är jag hemma och det känns skönt, jag har hittills hunnit kamma luggen och ätit goda saker jag gillar: grillad kyckling, tranbärsjuice, en körsbärstomat, sallad och chips. Det var gott!! Bara så ni vet brukar jag inte äta chips. Det är till och med oftare serverat oxfilé en söndag än en chipspåse på fredagar hemma hos mig. Och då har jag inte ätit oxfilé många gånger i mitt hem. Jag skulle säga att mamma i snitt köper chips 2ggr/år, men det är bara en grov uppskattning. Kom nu fram till att vi ändå äter mer chips än oxfilé..eller första gången jag åt oxfilé hemma var förra året tror jag, och sen dess två gånger, och det utslaget på ca. 1.5 år blir ju 2. Så med lite önsketänkande äter vi oftare oxfilé än chips. Hur som helst, så var det gott och krispigt.
Idag i skolan hade jag en ny tröja på mig. Det var viktigt att jag skulle ha på mig den idag, eftersom det är första dagen i skolan sedan jag köpte den. Var tvungen att visa alla att jag köpte den först, i en liten stad som denna är risken stor att någon har en likadan tröja som en själv om man köper den på lindex. Det händer mig iofs väldigt sällan, att någon har ett likadant plagg som jag har, eftersom jag är så sjukt jävla fashion och så annorlunda och unik, men om alla ser tröjan på reasnurran innan de ser den på mig, är man långt ute till havs kan jag säga! Så med lite tur, jag köpte tröjan redan innan den hade fått rea-prislapp men ändå hade rea i datasystemet, kommer alla fortsätta tro att jag är sjukt fashion. Känns som en bra plan.
Imorgon ska jag ha på mig en skjorta som det inte finns några som helst risker med, eftersom Ebba gav den till mig för två år sedan efter att hon hittat den som ett "bortglömt plagg" i tvättstugan. Jag hann använda den en gång, detta var i nian, innan den försvann (och med den, linsskyddet till min kamera, som låg i bröstfickan). I helgen hittade jag den igen, i garderoben, väldigt skrynklig och med linsskyddet kvar, som fortfarande passade till min gamla kamera jag nu ersatt av en annan så det är egentligen inte någon större nytta, men ja, nu vet jag vad jag ska hapå mig imorgon i alla fall!
Lämnade in en novell idag i litteraturen. Vi ska ha textsamtal på torsdag och idag samlade Carl in texter som man ska läsa tills dess och fundera kring och skaffa sig kommentarer till. Under mina sjukdagar har jag pressat fram dessa 5 sidor text med enkelt radavstånd och högermarginal på 4.6 cm, helt utan nytta. Jag lämnade in den men det kändes inte speciellt bra eftersom den inte har någon berättelse.
Tänk er ett hus. Bygger man ett hus ordentligt, med stadig grund, tjocka väggar med bra material, riktigt tak och sedan inreder huset med massa vackra möbler, fina detaljer och verkligen låter dekoratören inom en vakna till liv, så att det blir en riktigt fröjd för ögat samtidigt som det kommer hålla i hundratals år, ja då har man verkligen ett ordentligt, bra, uppriktigt BRA hus, men har man bara alla dessa detaljer och utsmyckningar och dekorationer UTAN den hållbara stommen bakom allt det där, kommer fuskbygget upptäckas i sinom tid. De blommiga gardinerna kommer liksom rulla av väggarna och lägga sig över alla sirliga möbler och bakom dem, kommer ALLT FUSK BLOTTAS. Fuktskador, hål rakt ut i vintern, (då tänker man jasså är det därför det är så blåsigt och kallt i det här rummet), dåligt dragna rörledningar, allting kommer vara synligt och alla förstår att det här var ett jävla skithus!
Precis så är det med min novell. Jag har BARA utsmyckningarna! Riv loss alla de där "poetiska" formuleringarna, sparka bort de stora sjoken av vackra ordmönster och se, att den inte bygger på någonting förutom ord jag tycker om var för sig men inte funkar tillsammans. Kanske skulle vissa stycken av min novell passa bra som dikter, om man tog bort stor bokstav, punkt och radade upp huvudsats och bisats i underliga formationer, det skulle kanske fungera, för ju mindre bitar tagna ur novellen, desto färre av dess brister avslöjar man.
Den värsta bristen, förutom att tema, berättelse och ordentligt slut saknas (i slutet av skrivarprocessen, förstod jag att jag hade så många lösa trådar omöjliga att binda ihop på ett skickligt sätt utan att skriva en roman, att jag lät min huvudperson vakna upp ur alla flummerier, finna sig själv hemma i sitt rum och tänka att allt bara var en dröm. En väl belprövad nödlösning, funkar alltid!) är nog att jag på ett ställe skrivit "sin" istället för "hans". Jag menar, språkriktighet, så himla onödigt fel att det känns som jag ser på min blyertspenna, säger "oh, happy dagger" och sticker in den rakt i bröstet för att min älskare har dött.
Precis så känns det och det känns förjävligt. Vi får se om någon i litteraturgruppen håller med mig vad gäller kvalitén på min urusla text, eller om de vill geniförklara mig. Om de gör det, idiotförklarar jag dem. Och så är det med det. Såhär ser jag ut när jag posar i min nya tröja:
p.s. man måste ha handen i håret annars räknas det inte
Idag i skolan hade jag en ny tröja på mig. Det var viktigt att jag skulle ha på mig den idag, eftersom det är första dagen i skolan sedan jag köpte den. Var tvungen att visa alla att jag köpte den först, i en liten stad som denna är risken stor att någon har en likadan tröja som en själv om man köper den på lindex. Det händer mig iofs väldigt sällan, att någon har ett likadant plagg som jag har, eftersom jag är så sjukt jävla fashion och så annorlunda och unik, men om alla ser tröjan på reasnurran innan de ser den på mig, är man långt ute till havs kan jag säga! Så med lite tur, jag köpte tröjan redan innan den hade fått rea-prislapp men ändå hade rea i datasystemet, kommer alla fortsätta tro att jag är sjukt fashion. Känns som en bra plan.
Imorgon ska jag ha på mig en skjorta som det inte finns några som helst risker med, eftersom Ebba gav den till mig för två år sedan efter att hon hittat den som ett "bortglömt plagg" i tvättstugan. Jag hann använda den en gång, detta var i nian, innan den försvann (och med den, linsskyddet till min kamera, som låg i bröstfickan). I helgen hittade jag den igen, i garderoben, väldigt skrynklig och med linsskyddet kvar, som fortfarande passade till min gamla kamera jag nu ersatt av en annan så det är egentligen inte någon större nytta, men ja, nu vet jag vad jag ska hapå mig imorgon i alla fall!
Lämnade in en novell idag i litteraturen. Vi ska ha textsamtal på torsdag och idag samlade Carl in texter som man ska läsa tills dess och fundera kring och skaffa sig kommentarer till. Under mina sjukdagar har jag pressat fram dessa 5 sidor text med enkelt radavstånd och högermarginal på 4.6 cm, helt utan nytta. Jag lämnade in den men det kändes inte speciellt bra eftersom den inte har någon berättelse.
Tänk er ett hus. Bygger man ett hus ordentligt, med stadig grund, tjocka väggar med bra material, riktigt tak och sedan inreder huset med massa vackra möbler, fina detaljer och verkligen låter dekoratören inom en vakna till liv, så att det blir en riktigt fröjd för ögat samtidigt som det kommer hålla i hundratals år, ja då har man verkligen ett ordentligt, bra, uppriktigt BRA hus, men har man bara alla dessa detaljer och utsmyckningar och dekorationer UTAN den hållbara stommen bakom allt det där, kommer fuskbygget upptäckas i sinom tid. De blommiga gardinerna kommer liksom rulla av väggarna och lägga sig över alla sirliga möbler och bakom dem, kommer ALLT FUSK BLOTTAS. Fuktskador, hål rakt ut i vintern, (då tänker man jasså är det därför det är så blåsigt och kallt i det här rummet), dåligt dragna rörledningar, allting kommer vara synligt och alla förstår att det här var ett jävla skithus!
Precis så är det med min novell. Jag har BARA utsmyckningarna! Riv loss alla de där "poetiska" formuleringarna, sparka bort de stora sjoken av vackra ordmönster och se, att den inte bygger på någonting förutom ord jag tycker om var för sig men inte funkar tillsammans. Kanske skulle vissa stycken av min novell passa bra som dikter, om man tog bort stor bokstav, punkt och radade upp huvudsats och bisats i underliga formationer, det skulle kanske fungera, för ju mindre bitar tagna ur novellen, desto färre av dess brister avslöjar man.
Den värsta bristen, förutom att tema, berättelse och ordentligt slut saknas (i slutet av skrivarprocessen, förstod jag att jag hade så många lösa trådar omöjliga att binda ihop på ett skickligt sätt utan att skriva en roman, att jag lät min huvudperson vakna upp ur alla flummerier, finna sig själv hemma i sitt rum och tänka att allt bara var en dröm. En väl belprövad nödlösning, funkar alltid!) är nog att jag på ett ställe skrivit "sin" istället för "hans". Jag menar, språkriktighet, så himla onödigt fel att det känns som jag ser på min blyertspenna, säger "oh, happy dagger" och sticker in den rakt i bröstet för att min älskare har dött.
Precis så känns det och det känns förjävligt. Vi får se om någon i litteraturgruppen håller med mig vad gäller kvalitén på min urusla text, eller om de vill geniförklara mig. Om de gör det, idiotförklarar jag dem. Och så är det med det. Såhär ser jag ut när jag posar i min nya tröja:
p.s. man måste ha handen i håret annars räknas det inte
<333333333333333333
är hemma är sjuk ser på youre beautiful pluggar matte pluggar biologi skriver en novell dricker kaffe med mamma och pappa snyter mig kammar luggen tittar ut genom fönstret klappar katterna släpper ut fåglar från vinden lyssnar på musik äter goda mackor äter god yoghurt repeterar koreanska alfabetet ska hjälpa mamma att städa hejdå
