Linje 505
i en kollektiv rullande låda
kanppa metrar från varandra
bryter vi landskapet utanför
med avgasrök och motorljud
alla åker åt samma håll
men på sin vadderade yta av 50x50 cm
håller vi käft
har oftast högsta volym i hörlurarna
för att slippa dela deras tystnad
de flesta sitter som jag
med väskan som enda säteskamrat
och om det är den enda platsen ledig
hostas ett artighets-kanjagsittahär fram
ett litet ljud till svar
eller inget alls
markerar intrånget med bortvända blickar och se noga till att inte snudda dina armbågar vid mina.
Välkommen till fucking jävla kuk-Sverige
så typiskt sverige
Det är väl så det är, dumt nog. Det finaste som finns är när man får en slags gemenskap med sina kamrater på bussen eller tåget. Man behöver inte prata värst mycket, men utbyta några ord och lite vänlighet.
Så jävla bra skrivet och tyvärr är det så det är :( Jag och du ska ändra på det! puss
tack så mycket! vadå saknar? :/
ah, jag gillar det du skriver! och det stämmer!
Brukar du skriva annat än blogg också? Tänkte bara då du har så poetiskt språk =)
Fint skrivet tjejen!
KRAM !
Du har så jäkla rätt i det du skriver.
Sanning rakt av.
Börjar faktiskt reflektera när jag läser detta.
"Hur gör jag?".
Där sa du det.Det mest tragiska är att många säkert tänker så ibland. Eller så trivs de med det? Vad vet jag. Seriöst, vem gillar att sitta tyst och glo ut genom fönster och känna den kalla atmosfären? När jag bryter mot trenden så känner jag hur hela bussen lyssnar.Storebror ser dig. Obehagligt.Det skulle alltså vara så much roligare om alla bara PRATADE med varandra.
