labyrinter

jävla uppmärksamhetsbehov
se mig hör mig titta va duktig jag är
allt jag gör är för att någon ska kunna säga att nu var du bra
sitter vid datan
isolerar mig från familjen, försöker bli vän med cybermänniskor
dricker för mycket varm choklad
känner hur jävla bukfett sväller och lägger sig i fler och fler väck mellan höfterna och brösten
tänker när ska jag skaffa ätstörningar?
jag är mycket vill ha mer-prototypen
är jag smal vill jag bli smalare
ibland om jag inte har något för mig testar jag att skaffa bulimi
t.ex. om man ätit för många polly utan någon nytta
men det går inte.
ibland försöker jag bli kär i någon för att skaffa lite spänning i vardagen
så att jag kan ha någon att tänka på om lektionen blir för tråkig
en gång testade jag att skära mig i handlederna
men det var inte alls så roligt som jag trodde att det skulle vara
ibland sitter jag stilla så länge att det krasar i knäna när jag reser mig
jag har förlorat kontrollen över vad jag gör för att jag spelar med i filmen som aldrig tar slut
och det jag gör för att jag vill
det känns som allt går efter ett jävla manus
därför vet jag inte vad jag känner
och vad hollywood känner åt mig
så det gör inget att jag avslöjar hela mig
för hela världen
för det är säkert inte på riktigt ändå.