labyrinter

Hon är hemma.

Efter en vecka någonstans med midjedjup snö steg hon med ett leende ut ur liggvagnen och mötte 11 minusgrader med tanken att sommaren är på väg. Leendet försvann dock när hon upptäckte att hennes kamera och nya kängor blev kvar på tåget.

Nu byter jag från tredjeperson, jag är ledsen för det, men det låter mycket mer dramatiskt att säga hon för det låter som att det är en kvinna med rödmålade läppar och hollywoodlockar, men eftersom jag inte är en sån hon tänker jag berätta ur jag-perspektiv nu.

Okej, Kameran och kängorna är upphittade igen, på Gbgs C,. Det betyder att allt är bra. Mina föräldrar lever också fortfarande, det betyder att allt är lite bättre ändå. Min hemkomst förvärrades dock av att jag mötte en vägg av kattbajsdofter när jag steg in i mitt rum, (toulouse är en förbannat jävla ful bajskatt) (EN GÅNG BAJSADE HAN FEM GÅNGER I MITT RUM UNDER TVÅ DAGAR MED REGELBUNDNA PAUSER FÖR MÅLTID!!)

och sen råkade jag dricka en halv deciliter gammal mjölk.

Vad är grejen med mig och gamla mejeriprodukter? Vet inte.

Hursomhelst, syskonsemestern i sameland var asnice. Nyårsafton var asnice. Mycket bättre än förra nyår, som ändå var helt okej eftersom jag såg på monty python vid tolvslaget.

Nu ska jag torka upp bajs, sätta på mig kretatofflorna och färga håret. suicideblonde.