labyrinter

Hej Malena! Detta inlägg är helt och hållet riktat till dig. Då jag antar att du är nyfiken på hur dina föräldrar och syskon firar julen i år tänker jag berätta allt, så du slipper oroa dig för att ramla ner i poolen av nervositet för hur det hela ska gå.

Medan jag skriver det här sipprar flottlukten av fabriksrullade köttbullar och nån kul omelett in i mina julsminkade näsborrar och fyller hela mig av julefröjd (läs julestress). Jag vet egentligen inte om jag har tillåtelse att smita från allt stök och stoj och bråk men jag har velat skriva det här inlägget i minuter, kanske till och med timmar eller kanske sedan igår i alla fall! Därför prioriterar jag släckandet av din brinnande nyhetstörst istället för att umgås med min familj. Men jag tror verkligen de klarar av att steka köttbullar själva...Ebba är ju här, och hon har tagit med sig en kompis från Norge som är från Spanien. Och eftersom pappa är huvudkocken i köket, följer de och mamma hans minsta vink med lillfingret. Det är faktiskt fantastiskt att han klarar av det, att vifta på lillfingret menar jag. Han har så fantastiskt ont i axeln förstår du, han säger att det är mitt fel bara för han inte fått slå mig tillräckligt hårt. Jag håller med, blåmärket jag har på min norra biceps är på tok för litet och ser bara mesigt ut.

Jag levde länge i villfarelsen att vi denna jul, precis som alla andra jular(?), inte skulle fira särskilt. Bara dricka lite glögg för den är så lätt att få tag på den här tiden på året, chilla lite med slemmig gravlax, skåla och se deprimerade ut när alla andra ser på Kalle Anka, njuta av mellandagsrean och göra av med massa pengar när resten av Sverige har gjort slut på sin budget redan i mitten av december. Jag har trivts rätt bra med det faktiskt. Det har känts rebelliskt och så himla radikalt när man kan berätta för alla sina klasskamrater att "nej min Familj firar inte jul. Vi är högre stående organismer än vad ni är. Vi är starkt emot sån där kapitalistisk skit. Vi är bäst. Ni är alla lättlurade idioter som gått på den där lögnen om julen."

Men förra veckan fick mamma en gran i huvudet. När det ihåliga ljudet fortfarande ekade i hennes tomma skalle sa hon

(här var jag tvungen att gå ner och äta, jag åt mest lax, det var slemmigt men mättande)

Insåg nu hur taskigt det var att skriva att "det ekade i mammas tomma skalle" men jag tänker inte ta bort det. Jag skriver det för konstens skull.

Hur som helst så sa mamma så här till mig:

"Det kan du kanske få i julklapp Freja"
"Julklapp?"
"Ja, jag tänkte att vi kunde fira en traditionell jul i år"
"Va? Varför då?"
"Det kunde väl vara trevligt"
"Men hallå, det kunde du väl sagt tidigare. Nu har jag ju absolut inga pengar att köpa julklappar för"
"Nej men du behöver inte köpa nåt då"
"Okej? Så jag får bara?"
"Ja det går bra"

Det var nog ett av de konstigaste samtalen jag någonsin haft med mamma. Hur som helst, nu sitter jag här på julafton och funderar på hur traditionell vår jul egentligen är. Presenter har vi. Sönderkokt potatis, färdigköpta köttbullar (som pappa nyss uttryckte det, färdigköpta. Liksom vad då, färdigköpta till skillnad från all annan mat vi hade på bordet? Helknäppt men det förstod ingen annan förutom jag när jag lite ödmjukt påpekade det), vi har till och med julgran. Jag har faktiskt gjort den själv till och med! En annan måste ju bigra med den fröjdefulla stämningen, tänkte jag och klippte ut en gran i svart papper och tejpade upp på väggen. Duger precis lika gott som en riktig gran, och som mamma sa, det bästa med den är att den inte tar någon plats. Jag tänker nu bjuda på ett stämningsfullt kort:



Jag är så jäkla innovativ och kreativ och ett enda stort superlativ, jag är allt som slutar på -iv, siv, liv, HIV, kniv. Apropå kniv finns det sju paket under granen som det står mitt namn på. Det första är ett paket jag är säker på är ett par raggsockar, det andra är ett paket som inte bara är till mig, utan till "murr och fräs". Antingen är det en kniv eller en sån där "lära-känna-varandra"- kortlek som det står massa frågor på som kan hjälpa till att starta en konversation, men att döma av formen på paketet är det säkert tomt. De sista fem är de som ligger strödda under granen likt älgspillning, ovanpå det stora paketet som det står "E" på. Här har jag tre gissningar. Det kan vara fem tamponger, fem läppstift eller fem braständare. Jag kan inte bestämma mig för vilka jag helst vill ha. Tamponger vore kanske onödigt, eftersom jag inte haft "blödningar" sedan flera månader tillbaka. Antagligen är jag gravid, vilket vore underbart då det innebär ännu fler klappar under granen nästa år. Om min familj fortfarande finns då förstås, det kan ju hända att vi alla dör i en bilolycka så länge vädret håller på att larva sig på det här sättet.

Det var ganska nära i morse att vi alla dog faktiskt. Mamma och "murr" skulle åka in till stan för att handla julklappar, eftersom han inte följde med när vi med glada miner julhandlade i onsdags. Varför vet jag inte, men han sa att han var upptagen med någonting (läs "sura miner" (från min sida, jag var asförbannad i flera timmar på mamma för att hon köpte julklappar till min ohängde bror) och läs "upptagen med att spela data"). När han fick se de tre miljarder julklappar under granen som var till honom tror jag det tändes en liten adventsljustake i hans skalle.

"Vänta lite nu, här ligger tre miljarder presenter klädda i rött julegos alla med mitt namn på, och jag som inte ens förtjänar en enda av dem har inte köpt några paket själv. Jag vet, jag frågar mamma om vi kan åka till stan imorgon så kan jag köpa en 10 g chokladkaka till familjen att dela på. Eller kanske en påse juleskum! Då blir de nog glada och köper ett nytt wow-gamecard till mig! Så gör vi!"

Men när timman för avfärden nalkades likt en lucia med djävlar i sitt hår, bad pappa lille murr att hämta en kasse ved medan mamma skrapade bilen. Pappa skulle hemskt gärna ha gjort det själv förstås om det inte vore så att han hade så förfärligt jävla asont i axeln! Men det vägrade Murr så klart och pappa bad enträget om igen och igen och igen men ingenting kunde få murr att lyfta sin lilla otränade stjärt från trappan där han satt och spelade mobilspel i väntan på att chauffören/hushållerskan/betjänten (mamma) skulle ställa i ordning droskan. Det hela slutade i gräl och blitzkrieg och atomvapen överallt och att murr bestämde sig för att inte följa med och där igenom straffa hela familjens oförskämdheter gentemot honom genom att inte ge oss några julklappar.

Det gjorde ingenting. Jag vaknade av det ovanligt höga ljudet av Hiroshima/Nagasaki exploderandes med alla dess stadsdelar omkringslungandes i mitt sovrum. Jag vaknade, tog på mig tre lager långkalsonger och begav mig mot ica med en förkrossad mamma i bilen. Hon var så ledsen att murr förstört hela julafton för henne. Men efter varje hylla vi gick förbi inne på ica, och för varje vara jag glatt kastade ner i vagnen, blev hon lite gladare. Till slut, när vi kom till chokladen, var mamma så glad att hon köpte tre tusen olika chokladaskar! Aladinaskarna hade tagit slut men det fanns desto fler andra chokladpåhitt att slösa pengar på. After Eight, chokladdoppade juleskum, cloettas motsvarighet till paradis, nougat, fudge, toffefe, det fanns ingen hejd på mammas köpglädje! Dessutom fick jag en massa lättglögg, inget starkt, eftersom systemet tydligen har stängt på julafton. Det gjorde mig förbannad egentligen men jag proppade igen ilskan med en massa julmake-up sen när jag kom hem. Du kan tänka dig att jag ser ut som en fin ung lady just nu. Jag kan visa dig förresten! Teknikens under.

Så ser jag ut. Usch vad jag har skrivit långt. Men jag vill få tiden att gå fram till klockan 3 för då ska vi tydligen se Kalle Anka. Varför ska vi göra det för? Jag hatar Kalle fucking Anka. Alla andra också. Men jag hatar det extra mycket eftersom jag hade hela programmet inspelad på Vhs när jag var liten, och såg på det året runt. Stackars barn.

Nej nu ska jag dricka kaffe och titta på när du och hela familjen har samtal på skype. Pappa har alltid så förbannat hög volym på sin dator så man hör din röst genom hela huset, du vet. Hoppas du känner att detta var en tillräckligt lägesrapport för att göra dig nöjd. Har du ytterligare frågor vänd dig till Murr. Han har alla svaren.