labyrinter

Idag är helt klart en bra dag. På många och flera andra sätt. Dels är det för att jag är en ung, sofistikerad och självständig ung kvinna, dels är det en bra dag för att allting är bra. Jag kunde dricka ganska många koppar kaffe utan att få ont i magen, jag hade min första fysik b-lektion (det var ett bindestreck, noterat.) OCH JA JAG HAR FYSIK! Ni minns min jättejättelånga text om hur brutalt jag dissade b-kursen efter att ha fått mvg i a-kursen, (länk), men nu har jag ändrat mig så jag har hoppat in helt enkelt. De andra har hunnit göra ett kapitel hittills den här terminen, men det håller jag på att ta igen, vilket innebär att jag är ambitiös, duktig och underbar.

Ett litet minus idag var dock en sak som skedde när jag kom hem. Jag hade sovit lite på bussen, gått av, gått hem, och på vägen upp för farstutrappan till huset flög tankarna lite kring knutarna. Knutar om att jag nog skulle byta strumpor när jag kom in och att jag sen skulle vänta på att malena skulle bada klart och sen sitta och äta middag tillsammans med henne. Men när jag kom in slog det mig att jag inte hörde ljudet av varmt kranvatten som slår mot badkarskant eller något annat ljud heller. Då kom jag på att Malena har åkt till Afrika och att Ebba är i Oslo. Då åt jag middag ensam och funderade på livet i varje tugga. Och eftersom varje tugga smakade ganska gott av majs och tonfisk och dressing och räkor och soltorkade tomater och ris och gurka och majs igen så kändes livet ganska bra, även om jag inte hade mina systrar där. Apropå syskon, har jag inte sett min bror idag. Konstigt, vi bor ju ändå vägg i vägg.

Nu har jag legat i min säng hundra timmar och skrivit det här. OVANPÅ TÄCKET. Och det är tolv grader i mitt rum! Inte smart. Nu ska jag lägga mig under täcket. Och det andra täcket med. Och filten förstås.

Godnatteeeeeeeeeer!(såhär såg jag ut i nian när jag var häftig)