labyrinter

Hej tjo tja hello jag är hemma! Därför tänker jag delge mig av mina favorit-hemma-låtar:



Jag är alltså hemma och det känns bra. Solen rinner in genom fönstrena och leker på mina fingrar och snurrar runt i katternas morrhår. Alla sover och det är mitt på dagen fast det är ljust och rent, det enda som förstör lite grann är de svullna finnarna jag har på hakan, irriterade och svidande av sminkrester från gårdagskvällen, då allting var förberedelser inför livet i sin största meningslöshet.

Det gör ingenting. Jag kom hem tidigt idag och det var skönt. Jag kokade kaffe och hällde upp i termos till mamma och pappa som gick ut i den smältande vintern och till butiken för att ta emot kunder, luktade på min kofta som jag öste parfym över igår när Robert och jag var i Skövde. Inne på Kicks, när vi slösade bort lite tid i väntan på olika dryckesuppdrag Robban och jag generöst nog hade tagit på oss för våra kompisars skull, fick jag syn på Miss Dior Cherie, alltså parfymen min underbara syster Malena använder. Så nu sitter jag här och drar in doften från mina handleder och tänker på henne och det känns fint men sorgligt samtidigt. Det brusar lite av guldigt solljus mellan mina lungor. Och runt omkring och i köttet under naglarna. Jag får inte gå in i mitt rum. Då raseras illusionen av harmoni i mig. Jag hatar att ha stökigt rum när man kommer hem. Det är kläder överallt för att jag inte kunde bestämma mig för vad jag skulle ha på mig igår, det är dammigt för att jag inte dammsugit på hundra dagar och hundra nätter (vem fan skulle dammsuga på natten) och det är mörkt för att klockan nästan är ett på dagen och solen har hunnit gå runt till andra sidan huset.

Det är bra att vi har tre studiedagar nu. Jag kommer kunna göra massa saker! Min andra underbara syster Ebba kanske kommer hem och då kan vi vara underbara tillsammans, jag kommer hinna plocka i mitt rum och läsa, imorgon ska jag åka in till stan för att jag och två andra ur min litteraturgrupp ska läsa poesi på stadsbiblioteket, jag kan träna och äta frukost länge i flera dagar. Livsnjuter galet

Egentligen känns det lite fel att skriva just nu. I en intervju med Timbuktu pratar de om låtskrivande och sånt, och han säger att de bästa låtarna kommer ur smärta eller när allting inte är bra. Att det är viktigast att skriva när man är trött, bakfull, hungrig eller så för när allting är gött och bra är det bäst att bara njuta!

Så nu ska jag njuta. Jag sa igår, när Robert och jag gick på en hal väg, lätt berusade och i mitt fall åtminstone, lätt deprimerad och allmänt trött på livet, att jag ville gå hem och skriva jävligt djup och bra poesi. Då blev jag ännu mer deppig eftersom jag inte alls kunde komma hem och skriva jävligt djup poesi, eftersom mitt hem inte ligger ett dugg i närheten av var jag var. Funderade då på hur fantastiskt det skulle vara att ha en lägenhet i stan. Det tänker jag ofta på. Om jag inte kan sova brukar jag fundera på fina saker jag skulle inreda mitt eget hem med, på hur mina kompisar skulle kunna komma förbi när som helst och jag skulle bjuda på te och ett bad. För jag måste ha ett badkar när jag flyttar hemifrån. Har jag inte det tar jag med mig en jättestor balja och ställer i duschen. Japp. Och sen ska jag inte ha sådär smutsigt och fattigt som alla andra hemifrån-flyttade har i min ålder, med tandkrämsstänk på kranen och skrynkliga lakan som åkt iväg och blottar bäddmadrassen. Jag skulle hänga upp mina finaste kläder på väggen och bara köpa porslin på loppis, inte ett ikea-flytta-hemifrån-set utan tunna mormorskoppar med målade rosor på.

Just det. Jag skulle njuta. Ska gå ner i köket och äta någonting gott. Yoghurt kanske. Sen ska jag öva lite på dikterna jag ska läsa imorgon. Måste ju kunna läsa upp dem dramatiskt och teatraliskt så det blir lite action i kablaget. Hej då!