labyrinter

En hemlighetsfull bild för ett inte så hemlighetsfullt nyår. Vad är grejen med människor? Inklusive mig själv förstås. När Robert som utsett sig själv till professor i psykologi bara för att han läst psykologi A berättar om hur överjaget blir mer och mer överkört av detet ju mer man dricker, alltså att ens djuriska lustar tar överhanden och det bara är sex och slagsmål som gäller, har jag väl inte riktigt förstått hur rätt lille Robban faktiskt har. Men efter att ha sett hans kursbok omsättas i praktiken och bevisa sig själv så här många gånger måste jag ge honom rätt. Han är nog professor.

Visst väcker bilden många frågor. Var är den tagen? En bygdegård, ett församlingshem, en dagis en skola? Vilka är människorna på bilden? Vem är killen som sitter på en stol och ser mentalt handikappad ut? Vad är det för folk med sladdriga ben på andra sidan dörrkarmen? Vilken färg är det egentligen på den kära tjejens klänning? Är det med eller utan tunga? Vem har målat tavlorna i bakgrunden och vad heter båtarna i den pinande stormen? Vad är klockan? Hur många watt är lysrören på? Är det flaskor eller plastmuggar som står på bordet?

Den här bilden upplevd i verkligheten var minst lika full av mysterier. Precis samma frågor ställde jag mig redan då, plus de gamla vanliga frågor jag ständigt brottas med: vem är jag, var är jag, varför är jag, hur är den där människan fortfarande vid liv, hur många minkar finns det på ett fat, när klämtar klockan för alla zinkbaljor EGENTLIGEN?

Av detta har jag lärt mig att oavsett om livet är övertäckt av darrande paintfingrar eller inte vet man inte mer än det man ser, och det är inte speciellt mycket. Och vad man hör också förstås. Men det man hör är ju inte alltid särskilt sant. Och vad man smakar kan ju vara ren lögn faktiskt. En smaskig nyårskyss (som en vän till mig så smakfullt uttryckte det) kan i själva verket vara allt annat än smaskig och lollipoppig. Vilket sinne ska man lita på när samtliga är utslagna? Känseln? Är förnuftet ett sinne? I så fall saknar jag det.

Fast det gör ingenting. Eller liksom! Det är rätt nice.

Nyår ägde, 2011 HERE I COME LIKSOM

skoja

..tjatja