labyrinter

Ibland skriver jag roliga texter och ibland allvarliga. De allvarliga är svårare att publicera eftersom det inte finns någon humor att gömma sig i och jag blir rädd att vara för pretto och ta mig själv på för stort allvar. Sen blir jag osäker på vad folk tycker om mig och sen raderar jag texten eller lägger den bland utkast. Eftersom man aldrig kan veta vem som läser och inte vet om man skulle vilja att personen i fråga ska tillhandahålla det man känner, fritt att analysera, skratta åt, känna på, och utan att alls se reaktionen i dess ansikte, gör det mig osäker på vad jag ska skriva. Så nu ska jag skriva om vad jag gjort idag på ett opersonligt sätt.

Men det orkar jag inte när jag tänker efter. Efter skolan som slutade för tidigt gick vi på loppis och jag köpte den mest fabulösa regnkappa någon kan tänka sig. Jag ska visa den någon dag. Jag köpte också en skål som är perfekt att ha nudlar i, det såg jag direkt att det var, och en halsduk som luktar som en familj med starkt tävttmedel och ännu starkare sköljmedel. Det kliar i näsan och munnen. Mamma vill att jag ska tvätta den, men eftersom sköljmedel är bannlyst hemma hos oss kan ju aldrig halsduken återfå sin mjukhet om den eventuellt försvinner i tvätten. Därför föredrar jag att successivt vädra ut de starka kemikalierna med hjälp av andra kemikalier, de droppar parfym jag gnider på halsen varje morgon kommer en dag ha blåst ut samtliga spår av föregående ägare.

Såhär ser den, och jag, ut idag, grovt poserande förstås:
(på den sista bilden tog jag värvning i al quida)