labyrinter

Jag läser ibland ganska många böcker. Just nu till exempel, läser jag Kafka på stranden av Haruki Murakami. Ellen har pratat om den och jag såg dess bokrygg på en hylla i Oslo, fast i engelsk titel. Sandra Beijer har bloggat om den någon gång tror jag också, någon gång efter att hon läst Norwegian Wood av samma författare. Den har jag också läst, en gång i nian, då tyckte jag att den var grovt överskattad och kände inget speciellt när jag läste den, men någonting jag erfarit mellan första och andra läsningen, som var i tvåan, har gjort att jag uppskattar den på ett helt annat sätt nu. Jag vet inte riktigt vad.

Kafka på stranden är så (plats för positivt adjektiv) att alla mina nagelband blöder. Jag biter upp dem i kanterna och drar av huden när jag är inne i läsandet och så blöder det. Det är blodfläckar på mitt vita sidennattlinne till och med. När Robert bäddade min säng i förrgår var jag tvungen att påpeka det, att det var mitt nagelband som gått sönder, inget annat om han nu trodde det. Robert verkade inte bry sig och vek bara ihop nattlinnet och la undan någonstans jag inte minns för jag har inte hittat det sen dess. Jag borde lägga det i tvätten. Egentligen gör det dock ingenting att det är fläckigt, eftersom det kanske skulle hindra mig från att bära det offentligt. Eller jag menar bland folk när jag ska sova. Har jag inte bh under, vilket jag inte har normalt sett om jag sover, ser man mina bröstvårtor igenom det tunna silket. Jag är inte säker på vad jag tycker om det. Eller rättare sagt, vad andra tycker om det.

Nu har jag råkat svälja läppstift igen. Det kliar i halsen.

Hej då @-}--