labyrinter

iwqqqgyjtmc tonlg
lkjsdflkj

saw 3d, skräcken får en ny dimension

Vitsigt indeed, men inte lika vitsigt som när jag säger att jag är idrottningen när jag går till gymmet på morgonen innan skolan.

Det gjorde jag idag, och det är så fint på gymmet så tidigt på dagen, för eftersom det bara är pensionärer där vid den tiden spelas det helt annan musik än senare på eftermiddagen, då lokalen domineras av brunstiga ungdomar som tänker på "drömkroppen, beach 2011, här kommer jag". Alltså spelas hårdrock. Det är fruktansvärt att höra hemska elgitarrsriff rivas av ackompanierat av testosteronstinna ansträngningstjut. Ja, jag föredrar nog dagens tidiga timmar när man hör sorlet från ett halvt äldreboende blandat med ganska omodern, svängig och på det hela taget mysig med peppande musik. De gamla hälsar på varandra allihop, på mig också för den delen, och säger saker som "ja Gunnar, det var längesedan man såg dig här, så trevligt, ja jag har tjugo minuter kvar här på crosstrainern, eller ska du ro, jaha, ja men ja vi ses väl sen bland maskinerna, ja jaha jasså ja hur mår Britt osv" Alla är så trevliga och en av tanterna på träningscykeln hade på sig finkofta över träningslinnet, och pärlörhängen och ett guldhalsband med en sten i. Hon var så makabert elegant där, hon satt på sadeln som om den vore en tron och källarlokalen hennes slott. Jag blev nästan förvånad att hon hade såna där vanliga, fula innegympaskor och inte vad som borde klä en drottnings fötter.

Inne i omklädningsrummet mötte jag en kvinna, jag trodde hon var gammal först, eftersom hennes hår var alldeles cementgrått, men när hon en bit in på vårt samtal som startade med "nu drogs medelåldern ner här inne", berättade hon att hon var bara 37 och gick på högskolan, och var helt enkelt tvungen att träna för att rensa skallen mellan allt hårt plugg. Jag sa att hade nog en aning vad hon menade, jag går ju natur, och så pratade vi en stund om skolsystemet och att hon inte ens hade behörgihet till högskolan efter den linje hon gått på gymnasiet och varit tvungen att läsa till kurser på komvux. Vi beklagade oss en stund över det hela, sedan gick hon ut i gymmet och jag gick hem.

Eller inte hem, jag gick till skolan.

Känns underbart när man ibland råkar kalla skolan för hem. Men det känns nästan som att jag tillbringar mer tid där än hemma i mitt hus, eller det gör jag ju till och med om man räknar i vaken tid. Herregud! jag har ju helt sant i det jag säger, jag åker hemifrån vid sju och kommer hem halv fem. Det är.. vi avrundar till ca 9 timmar. Från klockan fem, till elva, då jag går och lägger mig, är det sex timmar.

Okej, det är inte kostnigt att jag kallar skolan för mitt hem. Att jag dessutom brukar sova där, om man har en lång rast till exempel, förstärker kanske hemkänslan ytterligare. Men då räknas ju inte det som vaken tid längre.

Aja, strunt samma, nu måste jag verkligen sova. godnatt.