labyrinter

bortsett från sexuella saker alltså.



1. Komma hem från skolan och knäppa upp jeansen. Speciellt om de har varit alldeles för tighta hela dagen.

2. Borsta tänderna. Efter frukosten, efter att man druckit cola, efter att man fikat, efter att man käkat godis, efter allt. Det är till och med skönt att borsta tänderna när man precis har borstat tänderna. (En gång borstade jag tänderna 6 gånger på en dag. Vilket lyckorus. Eller var det tandkrämen? Jag vet inte.)


3. Om man precis har tagit ett bad och kan gå omkring i badrummet alldeles varm och illröd om benen och stå barfota på handduken. Eller förresten är nog själva badet allra skönast. Men efteråt är också gött.



4. Om man har långt hår och lutar huvudet bakåt så det kittlar på ryggen. Inget slår den känslan. Dels för att man känner makten i ens hårstrån. Känslan av att ha pressat ut varje millimeter hårmassa ur sitt skallskinn. Och dels för att det killas, och det är ju roligt.





5. Om man är orolig för någonting och sen får reda på att det inte är någon fara, är det ju skönt. T.ex om man har tagit ett HIV-test och resultatet är negativt. Eller om någon har cancer och den blir botad. Sånt är skönt såklart. Kanske inte så mycket fysiskt som psykiskt skönt, men fortfarande skönt liksom.

Cancer och HIV är i och för sig ganska allvarliga saker, men jag menar alla saker. Som när man tror att man gjorde dåligt ifrån sig på franskaprov men att det visar sig att det gick helt okej. (Eller strålande fantastiskt i mitt fall) (jag kanske skojade där).

Eller om man glömmer sin kamera på tåget men får tag i den tack vare livräddande systrar på ändstationen. Eller när man tror att man råkat tappa sin plånbok i en sjö men sen upptäcker att man har den i handen! Sånt är bra.

Ännu ett exempel är som i förra veckan när jag inte hade sett till Wancetti på hela dagen. Jag tittade vid matskålen. Många hungriga katter, men ingen wancetti. Jag tittade framför tv:n. En styck förslappad bror, men ingen Wancetti. Tittade i mammas rum, i duschen, i trappan, i fotöljen, under ebbas säng, brevid min skrivmaskin där han brukar sitta och titta ut genom fönstret, jag tittade i toaletten för att se till att han inte ramlat ner och drunknat, jag tittade ut på vägen för att se om han låg där. I mitt huvud såg jag hans tjocka uppfläkta kropp ligga rödblodig och alldeles söndrig på vägen. Sen hittade jag honom på min säng. Den lyckan alltså. Jag har aldrig varit så lättad.



Åh. Titta bara på honom. Den enda mannen i mitt enda liv.

Nu ska jag viga mig åt kunjugats/kvadreringregler. De är så spännande och fantastiska att jag funderar på att skriva en dikt åt dem. A poem of löööv.