labyrinter

förstår ni att the embassy spelade i ellens vardagsrum. förstår ni hur mycket jag inte förstår det? så overkligt! fantastiskt hur som helst.

förresten är den här sommaren så älskvärd. jag är ganska glad, och de flesta andra också verkar det som. saker börjar bli bättre även om jag senast igår satt och bet mig i knät av sorg och frustration. men någonstans måste man ju ha problem, om det inte är med kompisar så är det med familjen och är det inte ens egna så är det någon annans problem man tar till sig. på så sätt är man aldrig utan oro, vilket i sig är bra eftersom bara en person med alzheimers kan vara totalt lycklig. kanske är det något sådant jag ska sträva efter.

hur som helst, idag nådde jag upplysningen några minuter när jag satt och läste. för en stund kändes det som att jag var bäst i världen. det är så många saker jag inte förstår idag, och däribland de saker jag inte förstår är hur patti smith kan tala till mitt lilla tonårshjärta så himla pedagogiskt och helt omedvetet att jag plötsligt fylls av "jag klarar allt-känslan". bara för det är jag ganska varm i magen nu, men det beror också på att jag nyss tog ett bad och pratade med charlotte i telefon samtidigt. och därefter spädde jag på hettan ytterligare genom att dricka te ute i trädgården. det var fint bara för att himlen var fin och mina handleder så bruna. visserligen råkade jag tappa ut alla teblad i koppen så att jag var tvungen att sila bort de torkade växtdelarna mellan tänderna innan jag svalde.

nu funderar jag på att ringa ett samtal. eller ska jag det? jag måste upp så tidigt imorgon och nordtysk-samtal tenderar at pågå så långt in på natten att jag måste sova tills middag nästa dag.

wellwell. godnatt.