labyrinter

okej, alla gör årsresuméer. Fast det är ju inte konstigt eller något fel med det alls, även om jag gärna vill tänka så eftersom jag brukar göra det om det är något alla gör. Tex tyckte jag om twilight första gången jag såg den två dagar efter premiären (alltså innan Hypen) men sen när de flesta upptäckte att Ewdward var snygg och så vidare, blev jag lite småirriterad och numera är jag med i hata twilightgrupper på facebook. Så fungerar jag.

Fast nu förlorade jag mig i grejer. Idag när jag åkte buss som jag alltid gör när jag tänker, tänkte jag på saker som hände förra våren. Så nu kör vi.



Ungefär såhär såg jag ut precis när jag hade vaknat. Mitt hår hade efter att jag klippt såhär kort (eh, hudkrämen sm är med i bilden är för att...jag var inte säker på min bloggaridentitet.) precis blivit så långt att jag kunde sätta upp det i en rosett i nacken.

Ibland klädde jag mig ganska gulligt, ungefär såhär:





Men ibland, som tex när jag var på thåström-konsert med amanda och klaar klädde jag ut mig åt det hårdare hållet istället. Typ såhär:



Ja, jag vet att jag ser ut ungefär som Bill Kaulitz.

Jag hade nyss kommit på att det var smart att vara vaken på nätterna och titta på skins. För om jag blev trött nästa dag (vilket jag var) kunde man ju alltid sova på lektionen eftersom betygen egentligen inte spelade någon roll när man ska välja natur. Så jag struntade i läxor och vaken skoltid och hela nian levde jag istället på min charm och minnet av förra årets strålande studieresultat och lyckades däröfr knipa åt mig 315/320 poäng i alla fall.

Det beteendet har dock inte varit mig till fördel första terminen i gymnaset, konstigt nog.

Om februari räknas till våren kan man säga att det var då jag lärde känna Willie. Genom bilddagboken. Vi blev så goda vänner att ibland gick jag hem till honom efter skolan, fick hans mat, tog resten av ätligt jag kunde hitta, spelade lite tvspel och sen satt vi och låtsades vara intellektuella och diskuterade politik. Helst åt vi glass samtidigt. Sen sympatilyssnade jag lite på hans nya skivor, (metal. jag hatar metal.) och efter det tog jag bussen hem. Och det var så himla trevligt. Och gott, så klart.

Ungefär samtidigt som allt det hände laddade jag ner massa musik. Tills klockan slog första april och vår älskade ipred-lag kom till makten. Sen den dagen har jag inte fått en enda ny låt i min mp3, eftersom min pappa är rädd för vi skulle åka fast. Så, sen dess och jag vet inte hur många månader framåt lyssnade jag på ungefär det här.

Det här var alltså de allra sista månaderna i nian. Samtidigt som jag var glad över att slippa fucking jävla högstadiet kunde jag verkligen inte tänka mig att komma tillbaka efter sommarlovet utan Angelica och Linnea vid min sida. Hur skulle jag klara skolan utan dem?

Vi åkte på picknick minns jag. Linnea och jag tog mopparna hem till Angelica och överraskade henne, sista dagen på påsklovet. Hon fick ta med egen filt för vi hade ingen men vi hade i alla fall med oss mackor, bullar, kärleksmums, bullar, småkakor och julmust. Sen åkte vi ut i skogen och satte oss på en stenhäll och blåste såpbubblor.



Sen såg vi jättemycket fram emot att åka till prag också. Vi skulle inte åka förräns i maj och hela klassen var crazy alabama. Bilder från det finns här.

Så. Vad tänkte jag på under våren 2009 förutom det jag skrivit. Jag gick nog mest omkring och var låtsaskär i massa folk, ungefär en ny varje vecka. Det var ganska .. ospännande men samtidigt fick det ju tiden att gå.

Och någon gång i april följde Amanda och jag med Willie till hans sommarstuga, grillade korv och och åt tills vi mådde illa. Sen åt vi glass. Varför göder Willie mig för?











Har ni någon gång märkt att om man lyssnat på en viss musik väldigt mycket en viss period i sitt liv, så får man precis samma känsla som på den tiden om man lyssnar på musiken någon annan gång. Precis så känns det om jag lyssnar på spellistan jag la upp lite högre upp i inlägget. Jag känner våren, i huvudet ser jag den av vår klass vandaliserade korridoren vi hade skåpen i,  hur centralskolans matsal luktar och hur glad jag var då för att alla nya människor jag träffade.

Och sen kom sommaren.