labyrinter

Det finns något väldigt charmigt med att gilla Belle & Sebastian. Det är inget påstående jag kan motivera på något sätt, förutom att det är indie och att niotillfem-sandra ofta skriver om b&s i sammanhang som festivaler, folköl och skorrande r.

Därför har jag gett mig fan på att någon dag lyckas tycka om deras låtar. Har hela deras diskografi i mp3n, men de blir aldrig mina favoriter. Vet inte hur länge de legat däri och tagit upp plats, men säkert ett år. I början lyckades jag på "random play all" bara få upp de låtar som borde kategoriserats "random songs you'll hate" men efter ett tag lyckades jag hitta de små guldkornen som sakta men säkert öppnade mina ögon för belle & sebastians magiska värld. Det började med en låt och sen blev de bara fler. Ju mer jag lyssnar på det, ju fler tycker jag om. Och jag har kommit fram till att låtar som är sådär först men blir goare sen är mycket bättre i längden än såna som är superbra först och dåliga sen. För såna låtar lyssnar man bara sönder och sen är de inget att ha. Liksom. Ni fattar min logik? Bra. Läs en gång till om inget ljus går upp.



Vad jag försöker komma fram till är denna spotifylista med låtar jag fastnat för med Belle & Sebastian. Här är den, och dessa låtar är 7000 solar av 70000.  Så mYeahbra. Så bra att jag skulle kunna lyssna på dem jämt. Men tyvärr har de lite konkurrens av alla de josefinito-poddar jag har i mp3n. åh josefin. <3