labyrinter

Eftermiddag: Willie och jag åker tåg mot solnedgången, Göteborg. Två timmar tar det och vi är jättenära att köpa fika men dörren till resturangvagnen går inte att öppna, så jag låtsadas att jag inte alls är sugen på bulle och kommer över det hela ganska fort.





Kväll: Willie och jag lyckas komma på en buss och ta oss till studentgettot. Hamnar i en lägenhet med en tavla som jag är tvungen att stå och titta på i flera minuter. Vi äter knäckglass med lägenhetens invånare och min storasyster Malena. Tvn flimrar fram serier, reklampauser och piratfilmer.












Natt: Vi rymmer från lägenheten! Hittar en lekplats, snurrar omkring en stund för att tillslut landa i en stor korggunga, titta på stjärnorna och prata saker som meningen med livet och annat klyschigt man pratar om när man tittar på stjärnorna. Under gatlamporna hittade jag bilder som såg ut som i sagoböcker, och med riktigt lång slutartid fångade jag dom till slut. Efter en timma eller så, går vi till vårt nya tillfälliga hem och så somnar vi i en förvånansvärt nog ganska rymlig 90-säng med stora kuddar och vita lakan. Hela rummet gick i vitt trodde vi.







Morgon: När klockan är nästan nio vaknar vi och upptäcker att rummet var inte alls vitt. Det var ljust, ljust grönt, som Big Pack-glass med päronsmak. En tråkig sak är att någongång under den här tiden kollapsar mitt objektiv och skärpan springer iväg och gömmer sig i fritzl's källare. Vi vågar inte gå och hämta tillbaka den.