labyrinter

Vad fan har du gjort mig

u tell me
hade ju inga förväntningar
intalade jag mig själv
så det gör ingenting
jag tuggar sönder plastbitar tills de krackelerar
i små rosamönster
det är som att umgås
vi pratar om tunnlar och dom är inte som vi
hundratals, säkert
i bristen på annat att göra
sniffar vi pulvermos
våra förkylda näsor känner ingenting
bara salt när vi snyter oss
vi snörar skorna över knäna
upp på låren
drar åt
knyter över naveln
fett som väller ut över kanterna när jag sätter mig ner
det är dags tänker jag
nu kommer dagen jag inser att jag är lite tjock ändå
nu skaffar jag mig ätstörningar

i brist på annat att göra