labyrinter

jag måste vrida mig i självömkan
kan inte känna något genom mina garninvirade fötter
går genom smutsig jord
vadar genom äckel
som en illasmakande beläggning på tungan efter att man sovit halva dygn
och missat den enda bussen som gick på hela dagen
testar att skölja munnen med vatten
det bildas som ett vitt skum i mina mungipor
svider i naren
letar gamla minnen under sängen
hittar mest damm och kanske en låda
spännande
men den var tom
jag testar att lägga tankarna i olika hörn av mitt synfält
om man tittar åt andra hållet slipper jag tänka på det
ändå glider ögonen tillbaka så fort man slutar fixera blicken vid någonting
jag har funderat på varför röntgenplåtar är blå
och inte köttröda eller benvita
jag orkar inte ta reda på det
för vad spelar det för roll