Fleeeeeeeesh
Imorse när jag gick till bussen, som vanligt ganska stressad och med oknytna skor och tankar i huvudet som har jag glömt något viktigt har jag glömt något viktigt dubbelfitta va kallt det är varfrö går intemin jackdragkedja igen var är mina vantar åkte en slaktbil förbi mig.
Det var galler för fönstrena. För en bråkdels sekund hann jag se smutsiga, ihopträngda grisryggar, trynen pekandes uppåt som för att kippa efter luft, och sen hade bilden åkt förbi. Förbi, bort, mot slakten.
Det är fan inte okej. Ändå äter jag kött. Desperat håller jag fast vid mina små argument som: kött är gött och va tråkig och enformig min mat skulle vara utan kött.. ja kött är gött.
Men jag har allt svårare att faktiskt övertyga mig själv. När djuren och slakten kommer nära en, blir det svårare att blunda för det. Men när jag köper en fin kotlett på ica, inslagen i plast , känns inte det där djurets liv speciellt nära. Det är bara en bit kött. När jag äter den ser jag inte djurets liv passera i revy framför mina ögon för att slutligen landa på min tallrik. Bara ibland. Jag drar i muskelfibrerna med gaffeln, skär bort fettränderna och tänker att det här köttet har använts för att stå stilla ett kort liv bortsett från de där metrarna in till köttfabriken. Sen äter jag inte mer.
sv; usch, måste vara ett hemskt yrke!
det är väl det som är det svåraste. att försöka våga se sambandet. nuförtiden kan jag inte se någon äta kyckling utan att höra små pip i huvudet.
Kött. Det var längesen jag åt kött. Men jag tänker djurens som att jag inte vill äta kossa, gris osv. Dock äter jag fisk. De är ju synd om dem också. Men jag tycker mest det är synd om alla andra större djur.
Våga dra ner på köttet! Min mat har blivit mycket mer varierad sen jag blev vegetarian, alla hävdar att det är omöjligt (förutom mina vänner som inte heller äter kött) men jag måste ju testa nya saker, och jag vill testa nya saker och köttet gjorde min kost mycket mer enformig. Liksom. Kött, potatis/ris/pasta och grönsaker, det är ju skittråkigt.
att sluta äta kött är inte så svårt... jag har varit vegetarian i tre år, men åt fisk till inte för länge sedan (mest för att mina föräldrar tyckte att det var för komplicerat för dem att utesluta detta ur mina maträtter) men att sitta där med en köttbit på tallriken, och tänka på vad det har varit och vad det har utsatts för innan det blev skuret, det är så jävla skönt att slippa.
