dött, infektion, rester, ingenting
som kvällen när man hör ledningarnas andetag, de läckande packningarnas droppande mot smutsiga handfatsrester och döda människor i deras sängar
är man den sista vaken och fingrar som knappar mot underjorden
det gäller att hålla igen
från molnen ner till den smutsiga marken och tills man får infekterade nagelband och blödande fingertoppar slutar vi aldrig hoppas
hoppas att vår föda inte tar slut
och att golvet vi står på inte förmultnar
som gräs mellan tårna
tycker man att jag vet att det är så det ska vara
även om man inte blir nöjd
så nöjer vi oss
och växlar i person
tills vi hamnar
mitt emellan
ingenting
Kommentarer
Postat av: klara
sv: åh tack, vad glad jag blir! din är väldigt mysig.
Postat av: ida
sv: tack så mycket! åh ja, han var allt fin. en annan sak som är fin är din blogg. väldigt fin
Postat av: Marissa
Lovely pic!
Postat av: lisa
så vackert.
Trackback
