labyrinter

Just nu i naturkunskapen håller vi på med ett grupparbete. Min grupp ska redovisa om Greenpeace, deras aktioner osv. Vi har tittat lite på kritik mot en av Greenpeace's senaste aktioner i Sverige; när de dumpade 18 ton brunkol utanför Rosenbad, för att uppmärksamma folk på det statliga Vattenfall som äger tolv kolkraftverk ute i Europa och har ytterligare 6 styck på väg. Kolkraft är ett av de energislag som släpper ut mest koldioxid, ändå satsar Sverige uppenbarligen på det, i samma veva som Fredrik Reinfeldt  är EUordförande och det kanske mest avgörande klimatmötet någonsin, i Köpenhamn, stundar?

Detta tycker jag helt galet. Helt uppåt väggarna kasst.

Läste en artikel av Martina Krüger, miljöansvarig på Greenpeace, (länk), och framförallt läste jag dess kommentarer. Ännu galnare.

Ord som miljömuppar, klimatlögner, kommunistsvin, kastas hit och dit fram och tillbaka. Människor som är arga på Greenpeace för de är ju de som är bovarna som kör brunkol ändå från Tyskland till Sverige med lastbil bara för att smutsa ner utanför Reinfeldts vackra portar. Jag tycker att om det är vad som behövs göras för att någon ska uppmärksamma vad Vattenfall håller på med, så gör det! För vad är väl den turen med lastibl mot alla tusentals lastbilsfärder som sker kors och tvärs över Europa dagligen, utan någon större nytta egentligen än att ett antal människor får sitt konsumtionsbehov stillat. Nej, jag är glad att Greenpeace genomförde den resan, för annars hade jag inte haft någon aning om Vattenfalls klimatvåldtäkt.

Ytterligare kritik framförs, eftersom människor är arga på att skattepengar ska gå åt till att städa upp efter Greenpeace. Kritik som faktiskt är helt ovidkommande, då Gatukontoret städade undan kolet. Och Gatukontoret, finansieras INTE av skattepengar, utan nästan hela deras inkomst består av pengar de fått in från tillstånd de utfärdat, tillstånd om uteservingar, affishering och dylikt.

Andra som kommenterat på Martinas artikel skriver med stora bokstäver, fördömande, om alla korkade människor som gått på koldioxidlögnen, för tydligen är den globala uppvärmningen bara påhitt. Jaha. Så Antarktis har inte alls nästan smält bort, alla våra glaciärer är visst kvar och nehe, inga underligt många väderfenomen som trasar sönder städer och människor? Nemen, dåså. Va bra. Slipper man oroa sig för det.

Vissa påpekar: Varför kritisera Reinfeldt när hela Vattenfallapparaten faktiskt är sossarnas fel? Det var sossarna som satt i regeringen när det här började, inte Reinfeldt!

Jag tycker bara att människor kan sluta skylla på varandra hit och dit för vem som har gjort vad angående miljöfrågan, ta en titt på världen, se att snart har vi ingen värld kvar alls och göra något åt saken, istället för det här tjafset. För det leder verkligen ingenstans förutom att vi låter ytterligare lite tid gå åt till att inte göra något.

Ett liv som gris from Djurrättsalliansen on Vimeo.

weheartit, flickr och ffffound

Varför har jag inte kommit på att det är fint med rosa hår förut?

Igår var Angelica och jag på bio. Jag tänker inte berätta vilken film för det är alldeles för förutsägbart. Två 16åriga flickor, lite halvtöntiga, drömmer om kärlek och snygga engelska män, samt blod, i mitt fall, eftersom jag är emo.



Angelica matchade sitt nagellack med hela bioinredningen. Och det är jag stolt över henne för.



Och jag blandade jättemånga olika kryddor i popcornen till en onkel freja-special. gott, om jag får säga det själv.

Roliga saker som hände på bion:
1. Min mobil började ringa. Väldigt pinsamt med tanke på att den brummade ganska högt. Gjorde tafatta försök till att stampa ihjäl mobilen. Det funkade inte men mamma slutade ringa till slut.
2. Ibland sprang folk förbi framför bioduken. Jag tror de sprang för att inte deras toabesök skulle stjäla alltöfr mycket tid av filmen.
3. Lite då och då citerade jag denna film för Angelica: länklänklänk. Hon blev ledsen och tyckte jag förstörde hela stämningen men jag skrattade gott och tryckte in ytterligare en näve popcorn i min ytterst illaluktande mun.

Och såhär i efterhand är det roligaste att jag kan återge ungefär allt Mr Pattinson säger i hela filmen, i endast en mening! I JUST WANT TO PROTECT YOOOOU bELLLAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH.

Personligen tycker jag att han numera känns ganska ofräsh och gammal. Speciellt eftersom han är hårigare på bröstet än vad Jacob är, fastän det är Jacob som är varulven. IT DOESN'T MAKE SENSE! Därför tycker jag att Jacob är citrusfräsch och förtjänar en kaka.

Och dagen till ära hade jag min silkesskjorta på mig.

bild diskret lånad av niotillfem

• banan och choklad
• brieost och marmelad
• räkor, citron, majonnäs, vitt bröd och ägg
• stekt ägg och ketchup
• äpple och kanel
• gin och tonic
• soltorkad tomat, smält ost och oregano
• smör, prästost och gurka på rostat bröd

Sen finns det ju så hemskt många fler underbara smakkombinationer när jag tänker efter. Men de får inte plats på min snälla lista med 8 stycken bara. Det vore ju ganska spännande om man fick till nästan som en hel bok med vad människor helst åt tillsammans med vad. Det vore det verkligen.

ibland. bara ibland. jag är snällare, men han är bra mycket snyggare. min snygglillebror. jag har precis färgat hans hår och givit honom min finaste t-shirt, plattat hans krulliga lugg och sparkat sönder hans glasögon. vilken total-makeover. plus att jag tvingade honom att raka bort sin moppemush också. folk kommer inte känna igen honom imorgon i skolan, FÖR ONKEL FREJA HAR VARIT FRAMME!

Jag har sprayat rött i luggen, sånt där spray som alla barn har i sin tuppkam när de går på lågstadiedisco. Det droppade som blod från flaskan på min bh med pussmunnar på. Jag är lite hungrig, eller kanske ganska mycket ändå. Försöker mätta luften med doftljus. Tejpat upp en chokladkalender på en galge och hängt på väggen. Det var meningen att jag skulle städa idag men jag struntar i det en stund till. Tänker tillbaka på igår kväll när jag träffade en gammal vän på bussen. Det var så länge sen vi sågs. Vi började gråta. Sen skiljdes vi åt och kvällen fortsatte i vänners tecken, med vattenpipa med tuttifruttismak, vardagsrumsfnitter och köksdiskussioner ändå fram till klockan 4. Vi vaknade imorse och åt dyr frukost på café och det var soligt utomhus. Vi pratade om drömmar och gymnasiet och frisyrer. Det var så fruktansvärt trevligt.

Nu ska jag städa min säng och mitt golv. Farväl, kära människor.

jag går natur. jag hinner ingenting nuförtiden. min inspiration är på noll. det regnar ute så mitt hår förstörs och det är natt när jag kommer hem från skolan.

jag är kanske ganska lycklig ändå.

awesome.

update:
efter säkert miljontals förfrågningar, (tre), ska jag nu berätta var skorna kommer från. dna, märket Chicas, vet inte riktigt vad det är för nåt med säkert nåt b-märke, för skorna kostade bara 200 pix. Nu vet ni.

Tjugotvå-
För att det är de finaste formulerade orden jag vet, som finns här.


Smash my dream of love-
Bästa låtlistorna, finaste bilderna, och så mycket att tycka om.


Helh-
För att det första man ser är världens finaste design, och sen är det supermånga inspirirende inlägg om typ allt som finns på hela jorden.

-

det är kvällar som den här
när mitt ensamma lilla pubertetshjärta gör som ondast
jag dränker den iskalla tystnaden i mitt rum
med sönderspelade spotifylistor
och nagellacksångor
jag målar svartsvart och ett lager med glitter allra överst
för det ser ut som stjärnhimlen
tänk att ha tio små himlar
samlade på sina fingrar

jag knäpper försiktigt upp mina svarta stuprörsjeans
för att inte repa upp mina glitternaglar
slänger alla mina kläder i tvätten
för de luktar tonåringssvett och skolstress

i hela min stora dubbelsäng
ligger bara jag, min katt och handduken jag använde förra veckan
när jag försökte torka upp dinosaurieblodet
som skvätte över hela mitt rum
när du kastade pil i min hjärna

Jag saknar när angelica och jag satt på en stentrappa i dresden, tittade på luftballonger och åt mjukglass. vi tappade bort vår klass såfort vi gick av bussen för vi försvann med ögonen in i kamerans värld. Men det gjorde oss ingenting. Vi tittade och pekade på människor, på torn och stenfigurer och kände oss fina för vi hade converse och mjukisbyxor på oss båda två. Mjukglassförsäljaren sa på hackig, knappt förståelig engelska att han gillade Mick Jagger, och pekade på angelicas rolling stones-linne.

Klockan någonting skulle vi vara tillbaka vid bussen och vi hittade inte alls. Vi gick åt ungefär rätt håll och kände oss ganska vilse, men det gjorde heller inte så mycket. Till slut, bakom ett gathörn, såg vi vår gula dubbeldäckare. Och sen åkte vi vidare, på lite för obekväma säten och med lite för lite sömn kom vi hem nästa dag.

Egentligen är minnen det enda man har, och tid det enda man kommer få. Fast det kan man ju aldrig vara säker på iförsig. Men jag hoppas att Angelica och jag åker utomlands tillsammans någon dag, för vi är best friends for life, and that's it. Så enkelt är det liksom.

hon badar med kläderna på
vattenfyllt omsvallande kaskadskapande
varmvattnet som omringar hennes frusna kropp och tränger sig in
genom tröjärmar halslinning och allt tunt linnetyg
lyssnar under ytan för alla ljud är så avlägsna då
hör bara hur det som kallas h2o
kluckar
sönder
hennes
själ

och vattnet vågar sig i samma takt över ytan
som hon andas
och när hon slutar
andas massan åt henne
drar ihop lungsäckarna
och låter dem fyllas igen

det hänger fuktdroppar i hennes ögonfransar
slingrande hårtentakler
som sjögräs
upplösta under
(den plötsligt så stilla)
ytan

Om ni tror att det är en önskelista för julklappar - tror ni fel. För jag får inga julklappar hur mycket jag än önskar mig. Som tur är, fyller jag år istället. 3 december, lägg det på minnet människor.

- undra om det spelar någon roll att människorna därutanför går i takt till min ipod

- eller att löven faller när låten tar slut?

- det gäller att sitta på rätt sida om man inte vill ha solen i ögonen

-två från min klass åker samma buss som jag
men de pratar mest om flygplansmodeller och motorer
så jag sitter hellre ensam

- önskar fönsterrutan inte var så smutsig

- varför har jag inte Nick Drake på ipoden för

- om bussen skulle halka och flyga iväg och dö på marken, skulle min familj inte få några livsförsäkringspengar eftersom jag inte hade bältet på mig?

-måste göra franska matte måste städa äta lite middag inte någon choklad efteråt måste umgås med min familj så att jag inte förfryser mina fingertoppar på tangenterna

- när jag kommer hem

måste jag göra allt det där

får ni här.

Allvarligt talat tror jag nog att jag slår in mitt rum i silverfolie och svart sammetstyg snart. kastar klister och paljetter och massa glitter överallt så det blir ett litet kosmos. Eller så nöjer jag mig med att limma fast en stjärna under ögat typ.

En gång i somras när jag gömde mig under en buske för att komma undan terrorister som letade efter mig och mina kamrater såg jag ett litet blått ljus i mörkret, bland mossan. Jag låg ner på marken och däröfr var ljuset bara några centimeter från mitt ansikte. Ett litet, blått sken. Jag tänkte att nu har jag hittat magi. Det här är början på mitt från och med nu magiska liv. Introduktion till trollkarlsvärlden. Tog upp det lilla ljuskornet i handen. Som en liten lysande stjärna mellan mina fingrar. Tappade andan hundra gånger på en gång för att det var så vackert. 

Sen var terroristerna ute efter oss igen och vi var tvugna att springa vidare på vår jakt efter ledtrådar till var nästa bomb sprängs. Så jag la tillbaka ljuskornet i mossan och vi sprang vidare i natten. De andra sa att det var nog en eldfluga jag hade hittat.

Fast jag tror inte riktigt det eftersom den inte flög. Så jag föredrar att tänka att det var en liten stjärna eller kanske enhörningsmjäll eller så. Det känns finare då.

Skulle jag välja Den sista Enhörnigen. Det är en film jag såg mkt på när jag var liten och varje gång jag ser den gråter jag från början till slut. Det räcker faktiskt att jag ser ett kort youtube-klipp, så börjar jag gråta.




Ärligt talat tror jag att den här filmen i stort sett har präglat hela mitt liv. Och det är jag nog inte ensam om, för om man tittar i kommentarsfälten på youtube är det så många som berättar små barndomshistorier som rör sig kring Den sista Enhörningen. Alla bara gråter och håller på.

Om jag bara fick se en enda film till i hela mitt liv, skulle det vara den här. För det är den vackraste film som finns.

jag har plockat i din hjärna
som sönderkokta snabbnudlar
utan smaktillsatser

jag vet vad du gömmer därinne bland allt slem och tentakeldregel
ett litet djur som livnärde sig på dina tankar
sen blev djuret vegetarian och svalt ihjäl

det är skelettet du gömmer

nu har jag äntligen lärt mig hur man behandlar såna som du

Jag känner mig lugn. För första gången på väldigt länge. Orkar inte vara stressad mer.

Nu ska jag se på alias. Varför kunde hon inte fortsätta vara rödhårig för. Hon var mkt hetare så än den där lågstadiefrökensfrisyren hon har annars.

1. Man kan lyssna på asbra musik som LA ROUX



2. Peta sig i näsan på innovativa sätt.



3. Längta till skolmaten



4. Skriva brev med spritpennor och låtsas bli hög på ångorna som kommer upp mot ens hufvud fast man är täppt i ena halva näsan

5. Titta på intressanta dokumentärer på SVT-play, (länk)



6. Se vad folk hittar på i skolan genom att titta i klassbloggen (länk)



7. Titta på apsnygga bilder från rymden på världens bästa hemsida

8. Och slutligen kan man äta korv med bröd också om man vill.

Snipp snapp snor från mig.

klicka på bilden för spellista

Det är konstigt att två timmar går så fort. Kvällen innan frågade jag om jag kunde få sova brevid Angelica men sen kunde jag inte sluta skratta på en kvart minst så jag var tvungen att lägga mig åt andra hållet. Då slutade jag skratta och sniffade på Angelicas fötter istället. Klockan sju ringde klockan och jag låg som vanligt kvar i sängen medans Angelica gick upp, tog på sig strumpor och gick på toaletten. Sen gjorde vi mackor, packade ner barnyoghurt och flaskmjölk med skruvkork. Gick till stationen. Åt vår frukost på tåget och sen hade de där två timmarna gått, vi var i Göteborg.



Sen var det shopping och på Minki fanns världens häftigaste paljettjacka.



Och vi åt soppa.
Sen åkte Angelica hem och jag mötte upp med min syster. Sen vare party hela vägen genom Göteborg.

Och Angelica har tagit varenda bild förresten.

Idag var jag hemma från skolan. Varför ser ni ju på bilden. Det enda roliga som jag har varit med om idag var nog när mitt ben somnade så jag ramlade ner på golvet och fnissade i flera minuter för det kittlades som en gnisslande vinkelranunkel.

jag snöade in mig på rymden helt plötsligt
sprutar silverschampo mot stjärnorna och månen är störst av dem alla
uv-ljuset som strålar sönder våra spruckna druckna skallar
och flamingosvanar som sträcker sina halsar ut ur min t-shirt in i cybercybercyber

vi dansade oss in i ZOMBIES, VAMPYRER och CIGARETTRÖK
och ett glas vin för 20 kr plastmuggen
kissade i samma hörn och såg hur det rann ner i asfaltens grusklippor

det var ett bra bättre bäst-höstlov
och nu är jag hemma igen
för borta bra men hemma bäst
häst
jag lyssnar på imperiet och
jag behöver en våldtäkt för att kunna andas