labyrinter

Tomorrow, dear fellows, börjar alltså Freja, alltså jag, andra ring. !!!

Så hur känns detta? Åh vilka blandade känslor. På ett sätt ska det bli så fantastiskt skönt att slippa behöva tänka på ingenting särskilt och istället fylla dagarna med skrynkliga papper, kunskap och inte minst lite socialt liv. Å andra sidan, ju längre jag tänker på skolan, desto fler elaka minnen kommer upp. Freja och underliga klasskamrater i biblioteket. Freja och underliga klasskamrater försöker göra ett grupparbete. Freja och underliga klasskamrater upptäcker att internet inte fungerar på någon av datorerna. Freja upptäcker att ingen av de underliga klasskamraterna förstår sig på powerpoint. Freja inser att det kanske är tur att de underliga klasskamraterna inte gör powerpointen, eftersom de ändå bara särskriver i rubrikerna (Skogens Eko System, Gran Barr, Stats Skick osv)

Men jo, jag ser nog fram emot skolan ändå, med alla rutiner man plötsligt får och allt annat det nu innebär. Jag kommer kunna gymma igen eftersom jag ändå är inne i stan osv.

Ja! Pusshej ! (börjar inte förrän 12 imorgon...NICE.....!!!!)

omg who could have known? OMG OMG OMG OMG

jAG MINNS för bara några år sedan då jag sa till min goda vän angelica att jag aldrig någonsin skulle använda nätlinnen. vi pratade om sådana saker som man aldrig skulle kunna tänka sig att ta på sig förrän det blir modernt och man vänjer sig vid att se de och vips tycker man att det är snyggt. jag sa till henne: aldrig någonsin att jag tar på mig ett nätlinne. hon sa till mig: aldrig någonsin att jag skulle använda nätstrumpbyxor. det ser ju ut som kassler! ungefär så tänkte vi med tex cykelbyxor, uggs, långklänningar osv. Sen .. ändrade man uppfattning. Ja käre barn, så lättpåverkad man kan vara. Och nu sitter jag här framför min ytliga blogg, med rosa sportbh och svart nätlinne och spänner mina såriga armar. Ja, rätt nice ändå..!

I år har jag hängt på många scener utan att kunna fotografera det pga brist på kamera. I själva verket har jagnästan aldrig med mig kameran någonstans, men ibland har jag det och då är det ju helfestligt att kunna visa upp lite här på min finaste blogg. Det här var den första bilden jag tog på vårt glada picknickgäng under scenhäng!


Det här var visserligen inte andra bilden jag tog men det är uppenbarligen den andra jag lägger upp!



I sann niotillfemgårpåfest-anda lägger jag upp en bild på himlen eftersom den var så hemskt flott!



På väggarna ser vi hur en eller flera konstnärer låtit fantasin flöda och genom det förmedla sitt fantastiska budskap till oss, vilket vi naturligtvis tog till oss och började med ens tänka "peace, love and understanding" och leta efter roliga svampar.



Linn och Stina hade köpt ett helt paket toapapper att använda vid ev. (ofta förekommande) toalettbesök (på en stackars oskyldig lekplats.. :( ) Det var lambi kids edition! Hemskt fint mönster..!



Sen cyklade (??) linn och Källis iväg för att handla familjepizza! Tyvärr inte någon intressant smakkombination värd Sandra Beijers smaklökar (som tex jordärtskocka och annat stenhårt hon ibland har på sina flotta pizzafester..) UTAN; VEZUVIO!!!! (stavas det så? jag vet inte, jag har aldrig behövt skriva det förut, än mindre behövt säga förutom i sammanhanget "pizzor jag helst vill undvika äta pga dräggstämpel")



Familjepizzeväntaraktivitet; fläta varandras hår <3 söta.



Familjepizzeväntaraktivitet nr 2; leka "frejasergladut-leken"



Familjepizzeväntaraktivitet 3; undvika kameran..



*steker i väntan på pizzan*



Som alla förstår var det nu lite för mörkt för att kunna fota utan blixt. Mn jag festade till bilderna lite genom lång slutartid och häftiga lampor va! Så det blev coola streck och ljuseffekter på picsen va!



Skåda! Strimlad fläsk! Ost! Flöt! Men var tvungen att äta för att jag var hungrig, samt det är fult att inte falla för grupptrycket, det har min mamma sagt. Därför tvingade jag i mig plågat griskött från danmark med den glädje man endast ser i ett barns ögon som nyss fått en kinaproducerad leksak.



Ja ser ni hur såsen droppar...mmmmmmmm...........



Alla barnen njöt förutom Peter som inte vet vad han heter.  (och tydligen åt ostfralla..????? QUE???)



Hehe ja här har vi en som njöt av såsen..och nu njuter vi av bilden..vilket producerar mer "sås" åh vilket vackert och obscent kretslopp!



Till en riktigt salt pizza krävs det ju att man hämtar lite saft att kyla strupen med! Eller bränna! Förutom i Frejas fall, för jag fick tacka vänligt och bestämt nej till alkoholen med orden: Nej tack, jag kör. Vilket faktiskt var sant, jag hade tagit moppen till knarkarskogen! Det tog nästan en timme på min gamle puttrarmoppe, men det var fett värt det assåw. !



Apelsinjuice



Som sagt, fantastisk himmel!!!!



Vill säga förlåt till charlotte för att jag lade ut en retard-bild på henne för konstens skull.



*Tittar intresserat*



Vi åt snören, tänka sig. Jag knöt så många knutar att jag slog knut på hjärnslangarna, sen var jag tvungen att äta upp alltihop fastän det inte var gott längre.



Jag var söt och tog en bild på mig själv eftersom jag var den enda utrustad med kamera....................................................................................................................................................dotdotdot



Sen myste vi. Och efter det myste vi så mycket att jag inte ens hade med mig kameran. SÅ mysigt var det. Åh va mysigt.

Vid sådana tillfällen kan man fundera på meningen med livet.

Efteråt sov jag hemma hos Charlotte. Då behövde jag inte fundera längre, eftersom allting känns så enkelt och meningsfullt men samtidigt så enkelt och underbart när man är med Charlotte. Vi vaknade alldeles för sent på morgonen, så sent att det inte ens var morgon. Hon gick upp, började med frukosten medan jag drog mig lite i vår säng. Efter en stund gick jag ser och stekte ägg samtidigt som hon mixade ihop all frukt hon kudne hitta till den godaste smoothisen. Sedan åt vi tillsammans i harmoni och kärlek. Då var det puss på livet, puss puss puss. På vägen hem blåste min moppe nästan bort i vinden, men jag höll mig på ågot sätt kvar på vägen genom att spänna blicken i överkörda djur. Jag kom hem klippte diverse olika gräsmattor i sammanlagt 3 timmar, åt middag och nu har jg gjort inget särskilt jättelänge. Ingen idé att gå och lägga sig heller, jag är alldeles för pigg. Men jag har ju iaf Charlott epå msn att språka med, hon borde ju vara ungefär lika somnlös som jag. Men på er alla andra, godnatt så länge.

Fast egentligen har jag varit hemma länge. Beror självklart på vad man menar med länge, men idag är det onsdag, vad jag vet i alla fall, och i lördags kom jag hem. Anledningen till att jag inte sagt hej alla bloglovers förrän nu, vet jag inte själv. Mest kanske för att jag sagt hejdå och då skulle det kännas futtigt att uppdatera så fort jag nådde internet bara för att sedan vara frånvarande i flera dagar igen. Ett annat skäl till att jag inte skrivit än är att om jag hade skrivit i lördags hade ni trott att jag var suicidal, om jag hade skrivit i söndags hade jag varit suicidal, och sedan dess har jag helt enkelt inte haft något bra bloggstoff alls i min lilla förkrympta hjärna.

Jag skulle kunna berätta om min lägervecka, men vet inte om mina ord alls skulle kunna beskriva hur fantastiskt det var. Vi åt mycket kakor. Vi gick flera mil. Vi badade. Vi tyckte om varandra. Skrattade. Var intima. Sjöng. Lekte. Skrek. Längtade hem. Önskade att det aldrig skulle ta slut. Sen tog det slut och vi åkte hem. Another year to go!

Dagen för hemkomsten var en sorgens dag. Jag var så olycklig, förvirrad, vilsen. Var var jag? Vem är jag? Hur kan så mycket ske på en vecka på en plats, medan det knappt förändras någonting på en annan? Är mitt liv i själva verket en VHS-film? Får jag byta kassett, byta en stund bara? Ska jag fly landet? Ska jag skaffa proteser? Ska jag måla mina tånaglar? Ska jag fortsätta dra bort mina katters fästingar med fingrarna? Är jag äcklig? Har min pappa snygga ben? Hur botar man bortskämdhet? Har jag cancer?

Alla dessa frågor och ännu fler möjliga svar. 1 x 2-alternativ räcker inte. JA, NEJ, KANSKE, möjligtvis, antagligen, uppenbarligen, högst troligt, ibland är frågan svaret och ibland är inget svar också ett svar. De svaren passar på ja och nej-frågor, men på andra intressanta funderingar måste svaret vara: genom att äta kärnfria vindruvor eller genom att mäta hjärnfria intelligenshoror. Ibland är dess motsats samma sak och dess synonym lögn. Lögnen är verklighet och verkligheten är anpassningsbar. Anpassningsbar kan betyda flexibel eller elastisk, vilket kan betyda gummiband. Cirkeln sluts och där har vi kommit tillbaka till ett objekt som bara används för att knyta ihop ihop fryspåsar med högrev, hålla undan håret från ansiktet eller för att en illvillig idiot ska kunna skjuta ihjäl myggor. På så sätt är allt bara meningslösheter. Menings-lösheter eller mening-slösheter. På nätterna drömmer jag om ryggmärg och voldemort. På dagarna ingenting alls.

Och glöm inte kära vänner, jag är en konstnär. Skärmen är en målarduk och tangentbordet en palett. Mina fingrar har penselborst och ibland får jag färg i ansiktet. Dessutom har jag nya skor.