labyrinter

jag är hemma i mitt rum och stod nyss lutad ut genom fönstret och tittade på natten och på åkern där dimman längst bort såg ut som en sjö. så jag tänkte att det var en sjö.

 

klockan är bara kvart i tio men det känns som minst midnatt.

 

konstigt att skolan har börjat men att mitt sommarlov aldrig kommer ta slut. aldrig än så länge i alla fall. mest av allt vill jag köpa platåskor.

 

häromdagen läste jag lite i mitt bloggarkiv. jag klickade på en månad och det blev mars 2010. det verkade vara en bra bloggmånad för mig. märkliga inlägg att skriva helt utan att ens vara påverkad av någonting. titta bara på detta inlägg.

 

hur länge ska man leva på saker man gjort men inte längre gör egentligen

 

"men freja du läser ju mycket och skriver ju mycket och så"
 nej mina vänner, jag läste böcker när jag var elva och jag skrev.. ja när har jag någonsin skrivit? ryktet klarar sig utan att jag gör något nytt alls.

 

förresten har jag slutat må illa. eftersom jag inte bloggat om det vet ni inte om det men ändå sedan jag började dricka laktosfri mjölk i mitt kaffe har jag mått så illa hela tiden. jag tänker att det berodde på de knäppa processerna mjölken måste gå igenom för att bli fri från mjölksocker, så jag började dricka kaffet svart. men illamåendet har bara spridit sig, och på senaste tiden har jag gått omkring med spykänslor nästan jämt. när jag druckit vatten, när jag gått mellan mariestads-tidningens lokaler och min lägenhet, när jag ätit lunch.

 

har funderat på om min kropp vill skaffa bulimi eller något. så har jag tänkt: ja! äntligen finner jag min diagnos, jag kan få tabletter och gratis pengar.

 

men nu har jag inte druckit kaffe på två dagar och min hals går omkring som en fri man utan kväljningar. är det inte fantastiskt?

 

ett inlägg utan bilder och ingen kommer läsa det. kanske behöver jag ta fram min gamla systemkamera och öppna photoshop igen. men vem behöver det när man har instagram????