sjätte januari, kväll
Hej
Idag har jag ätit 326 pepparkakor, applåderat grannen som kom med traktorn och plogade åt oss, rensat bilder från mappen 2010 för att föra över till min externa hårddisk, skottat snö ganska mycket, sett ännu mer på brideshead revisited, har ni sett det förresten? Det är underbart! Det handlar om en Charles och en Sebastian och några till, de ser ut såhär:
Malena är tillfälligt hemma från Afrika och har förstås blivit störtsjuk pga resan, sorg, stress, glädje, bakterier, virus och allt möjligt, så det är inte så mycket annat hon kan göra än att se på denna fantastiska tv-serie. Idag har vi sett kanske fem avsnitt, alltså minst fem timmar och jag känner nu hur abstinensen smyger sig på. Under tiden vi hängav oss åt deras underbart brittiska problem tittade min mattebok på mig från ett dunkelt hörn i huset. Jag kände hur dess uppslagna, oräknade sidor stirrade på mig, men eftersom jag är väluppfostrad flackade jag ödmjukt med blicken och besvarade inte dess förfrågan om ett möte.
Den får vänta tills jag verkligen inte har något bättre för mig än att säkerställa min framtid med hjälp av eventuellt goda betyg.
Nu hör jag hur människor sällskapar på nedervåningen. Det är bäst jag går ner och har trevligt när jag ändå har chansen. Om en stund kommer jag kanske tillbaka och då ska jag berätta om en fantastisk upptäckt jag gjort.
Idag har jag ätit 326 pepparkakor, applåderat grannen som kom med traktorn och plogade åt oss, rensat bilder från mappen 2010 för att föra över till min externa hårddisk, skottat snö ganska mycket, sett ännu mer på brideshead revisited, har ni sett det förresten? Det är underbart! Det handlar om en Charles och en Sebastian och några till, de ser ut såhär:
Malena är tillfälligt hemma från Afrika och har förstås blivit störtsjuk pga resan, sorg, stress, glädje, bakterier, virus och allt möjligt, så det är inte så mycket annat hon kan göra än att se på denna fantastiska tv-serie. Idag har vi sett kanske fem avsnitt, alltså minst fem timmar och jag känner nu hur abstinensen smyger sig på. Under tiden vi hängav oss åt deras underbart brittiska problem tittade min mattebok på mig från ett dunkelt hörn i huset. Jag kände hur dess uppslagna, oräknade sidor stirrade på mig, men eftersom jag är väluppfostrad flackade jag ödmjukt med blicken och besvarade inte dess förfrågan om ett möte.
Den får vänta tills jag verkligen inte har något bättre för mig än att säkerställa min framtid med hjälp av eventuellt goda betyg.
Nu hör jag hur människor sällskapar på nedervåningen. Det är bäst jag går ner och har trevligt när jag ändå har chansen. Om en stund kommer jag kanske tillbaka och då ska jag berätta om en fantastisk upptäckt jag gjort.
Kommentarer
Trackback
