labyrinter

Nu ska jag berätta vem jag är, precis just nu. Jag börjar med utsidan. Såhär ser jag ut till vardags:



Nu är det bara 4 minuter kvar på den här dagen. Så den här beskrivningen kanske måste gå in i den 23:e oktober.

Hur som helst har det snöat ute idag. Mina klasskamrater och jag satt och sjöng julsånger hela morgonens biologilektion, bytte ut vinterland i låttexten mot endroderm och äkta kroppshåla och vi kände julstämningen ha den inverkan på oss att det luktade lucia och värmeljus istället för den verkliga, väldigt suspekta doften man annars känner inne i laborationssalarna.

Nu är klockan 00:00

Jag vet inte vad jag ska skriva mer om mig själv och livet just nu. Egentligen domineras alla mina dagar av en enda sak, the beautiful thing called love, men det orkar jag inte alls berätta om eftersom jag 1. skulle avslöja alldeles för mycket om mig själv och jag har ingen aning om vilka som läser min blogg och 2. det är det enda jag pratar om så det räcker verkligen med det, jag ska inte också låta detta annars så fina, rena och vita utrymme förorenas av förvirrade hormonstankar som verkligen inte leder till något annat än frustration och gråtrunk.

Å andra sidan kan jag verkligen inte undvika ämnet kärlek, eftersom det genomsyrar allt. Eller det är vad jag har hört i alla fall. Kärlek, eller avsaknad av den, styr allt man gör, och det man gör på sin tid är ju livet eftersom tid är det enda man har. Men stämmer det? Äter man, av kärlek till mat, eller äter man, för att man måste, eller är kärlek och måsten och hat allesammans förenade och hör ihop? För antingen älskar elle rhatar man det man måste göra. Man måste äta, knulla, sova. Alltså älskar man eller hatar man det.

Åter till min vardag. Jag går i skolan. Jag läser natur. Jag går i tvåan. Jag gillar min klass. Jag är ganska smart. Jag pluggar tillräckligt mycket, men inte så mycket som jag önskar att jag gjorde. Min mamma är så bekymrad eftersom jag inte kan koncentrera mig på mina läxor alls längre, men hon vet hur det är, hon kunde heller inte tänka på någonting annat än killar och nöjen i min ålder. Därför klappar hon mig snällt på huvudet och ser förstående ut när jag säger att det är lite väl mycket i skolan just nu och alltid förresten.

Efter skolan har jag tagit som vana att gå till gymmet. Det bästa med att träna är att det blir skillnad. Allting blir annorlunda. Känslan när man rör sig, sättet man går på och den primitiva lycka man känner när man slickar sig runt läpparna och känner den salta svettsmaken samtidigt som man står och spänner sig framför spegeln och tänker att den randen fanns inte där förrförra veckan! Ingenting gör en så glad som att upptäcka en ny muskelgrupp som faktiskt syns i vissa vinklar. Det gäller bara att hitta dem, deffa dem, stå i rätt vinkel i förhållande till taklampan och sen hitta en lämplig övning eller rörelse där muskeln ploppar fram och säger hej.

Då kan man snällt säga hej tillbaka.

Egentligen var målet med den här texten att jag skulle öppna mig, berätta något dunderdjupt om mig själv och avslöja min själs innersta hemlighet, inte bara för er utan också för mig själv. Men tyvärr verkar det som jag bara vill tänka på oväsentligheter idag, titta på brideshead revisited och drömma om att få vara i england under före-krigstiden och gå omkring i ljusa ljusa kläder och spela tennis, samt vara man förstås och vattenkamma håret i elegant sidbena och gå över campus med en flaska vin på väg hem till mina på tok för underhållande vänner, gå på klubb och ragga upp fina unga ladies, ligga med en ny varannan helg ungefär, vakna upp på morgonen och röka cigarett i munstycke, ha föreläsningar på universtitetet på måndag och tentamen på tisdag. lunch med någon jag fattat speciellt intresse för på onsdag och ett besök i botaniska trädgården på torsdagen och supa mig full redan vid lunchtid på fredagen. över helgen åker man ut på tur, utanför stan, till exempelvis ett slott! Där går man sida vid sida med sin bästa kompis, i mjuka bomullsbyxor, säger inte så mycket, mest för att det inte behövs, sen puttar man ner kompisen från bron som går över ån ute på ägorna och man hoppar i efteråt, det är sommar förstås och det är lite näckrosor för egentligen badar man i en Monet.



Ungefär. Kramhej. Jag får göra ett bättre personporträtt någon annan dag. Imorgon ska jag upp tidigt för att vara lördagsmorgon och testa om min bror och jag kan shoppa tillsammans några timmar utan att det slutar i familjedrama och bråk och skrik den här gången också. Behöver vara utvilad. Klockan är 00:26