labyrinter

vi satt i en lada. totalt övergiven. golvet vi hade brett ut vårt numera rödvinsfläckiga lakan på höll på att gå sönde roch hade redan stora hål som ledde ner i avgrunden. likt pirater besegrade vi hålen genom att gå över tjocka träplankor när vi skulle gå och kissa. ur en liten bärbar högtalare med sprakande ljudkvalité spelades musik utan röster. emma hade klänning med sptestygsarmar från hennes goth-period, mikael basker och jag prinsessklänning. vi bara tittade på varandra, kände en sån jävla harmoni och balans i hela jävla atmosfären och bara andades. vi kunde se solnedgången genom springor i väggen. när klockan slog midnatt cyklade vi hem. tänk att den där fantastiska ladan bara ligger några kilometer från mitt hus. aldrig har jag festat hemmavid förut.