labyrinter

vi ska skriva en novell i svenskan. hela förra lektionen skrev jag ingenting.

funderat på hur den ska börja

kanske

något
som

han drog i halslinningen tills tröjan bildade ett svartstickat tält kring huvudet. de ropade på honom. han kände lukten av jord och hans nagelband var trasiga och blödde. en skalbagge kröp innanför jeansen. aldrig att han tänkte svara de där jävla svinen. genom ett hål i tröjan såg han solen. den stack i ögonen.

eller någonting om en människa som somnar på en buss och drömmer att det är sommar och att den klipper ner alla molntussarna från pappershimlen och stoppar i fickan. sen glömmer människan nästan att gå av och springer av bussen med sömn i hela huvudet. vaknar till av att luften därutanför dörren är så kall och full av höst. men när människan känner i fickan, ligger molntussarna där ändå.

eller någon astöntgi berättelse om en psykiskt störd kille med arbetarklassbakrund och bortsprungen pappa. som bor lägenhet i stan och har några vänner som inte riktigt är så vänneraktiga ändå. och han kanske träffar en tjej i bussen som säger till honom att sluta tycka så jävla synd om sig själv.

eller typ en novell som bara handlar om att åka buss.

för jag tillbringar ganska mycket tid där. på bussar alltså. så jag vet ju vad jag pratar om. nejnejnej såhär gör jag! olika människor som åker buss. och så får man se samma förlopp ur deras olika synvinklar typ. buss.